Big Time in Manhattan, del 3

NY RANGERS – PITTSBURGH 1-3 (Period 2)
* * *
Sidney Crosby, är det en Pittsburgh Penguins-spelare som heter.
Nu har han klivit in i Stanley Cup-slutspelet 2015 – och vänt den här matchen åt Pittsburgh.
Det var bara det vi väntade på – och den som inte gjorde det har nattmössan på sig i dagsljus.
* * *
Att pingvinerna emellanåt är så odisciplinerade…jag fattar inte vad det kommit från.
Blev inte James Neal trejdad?
* * *
När Henke klipper med en snygg plock vill Gris-Olle vara med i HEN-RIK-kören.
Men han skriker:
– Henry, Henry, Henry.
Hm.
* * *
Å andra sidan kostar det inte Pens nånting att ta alla de där utvisningarna.
Rangers powerplay har verkligen tappat all fjång.
Det enda som händer när de spelar fem mot fyra är att de förlorar momentum.
* * *
Ha ha, just ja.
Hade helt glömt att jag snubblade på Stepans jävla klubba i morse.
Det är magin i de italienska pjucksen, förstås…
* * *
En som tydligen inte tycker att Crosby är nånting att bry sig om är Dan Boyle.
Vid första målet tappar han all makering och står, precis som senast, vid målgården, och ser ut som att han väntar på bussen
Och honom ville Sather ha istället för Strålle Strålman?
Morsning korsning.
* * *
Det tog nästan fyra och en halv period, i en slutspelsserie, innan kommentator-Tobias blev upprörd på en domare.
Och även då håller han igen, får man lov att säga.
En utveckling lika oväntad som Nashvilles och Calgarys i årets grundserie.
* * *
Bob Erray går och vankar bakom pressläktaren den här pausen också – och nu ser han närmast förvildad ut.
Som att han inte kan förstå att det här händer.
* * *
Fast det tar sig snabbt.
Tobias Petterssons blodtryck alltså.
Ojvoj…
* * *
Det är knappt så jag vågar gå härifrån och gå och hämta kaffe i pausen, för Gris-Olle tittar lystet på datorn.
Han skulle kunna böja sig över glasskivan och börja skriva.
Då jävlar skulle vi, gissar jag, få se på blogginlägg…
* * *
Det kommer bli rätt trevligt att prata med Bengan efteråt i alla fall.
Förarbetet till Sid första kasse är fem plus.
* * *
Zanoj…din teori om Emricks ”Jack” är dagens otäckaste.
Och väldigt rolig,
Jag kan inte låta bli att flina över tanken på att gamla Doc satt och drog en SÅN anekdot.
* * *
Och Big Rick Nash, har ni sett till honom?
Nej, just ja.
Det är playoff.
Då sjunker grundserieartisterna in i tapeten igen…
* * *
Nu kommer Eken hit och sätter sig och tar sig lite för pannan.
Jag får ta hand om honom en stund, hörrni.