Big Time på Manhattan, del 5 – The End

NY RANGERS – PITTSBURGH 3-4 (Slut)
* * *
Ja, som sagt.
Det blev till sist en skoj tredjeperiod med lite temperament och spänning.
Och Pens tog det.
Som jag ser saken främst av fyra anledningar.
De var – allra viktigast – lysande i sin penalty kill, de var vassa i powerplay, Sidney Crosby är en jävel på att spela hockey och Flower har konserverat sin fina grundserieform.
Nu blir det en lång serie, jodå.
* * *
Efter tio år händer det.
Bloggen får närkontakt med Gris-Olle.
När Eken – som är ett socialt geni ingen kan motstå – satt sig intill böjer sig den brölande sällen över den där glasskivan, får fram att vi är från Sverige, börjar fistbumpa och säger:
– Alright, Swedes, don’t worry. I got your back.
Vilken lättnad.
* * *
Man får ju lite obehagliga David Steckel-vibbar när Crosby ligger och håller sig för käken efter krocken med Hagge.
Men dessbättre verkar det inte vara nån större fara – och det var garanterat just en krock.
Det tror Bengan Hörnqvist också:
– Ja, Hagge är ingen ful spelare. Jag är helt övertygad om att han inte var ute efter att skada Sid. De råkade bara åka ihop när han skulle till båset, säger han.
* * *
Det är inte alldeles ovanligt att det blir slagsmål på Garden, men det brukar vara på sektionerna högst upp i taket.
Nu utbryter kalabalik längst ner, precis bakom Penguins bås, under slutminuterna.
Även de rika och kända kan bli tokiga på hockey…
* * *
Det har varit en låååååång dag idag – den började vid nio i morse och slutar sexton timmar senare – och nu slår jag igen kioskluckan.
I ett dygn.
Imorrn blir det ingen blogg alls.
Jag måste hämta kraft en dag.
Men vi kör på måndag kväll igen.