Come Fly With Me, del 2

NY RANGERS – PITTSBURGH 2-0 (Period 1)
* * *
Ja, här hinner man ju inte mer än svälja den traditionella nationalsångsklunken kaffe förrän det ringer och Garden går bananas som en hel fruktodling på Bahamas..
Nash skjuter, Fleury släpper en retur juicy som en av stekarna på den där Omaha-restaurangen jag nämnde i introt och Brassard dammar in 1-0.
Då har det alltså gått 28 sekunder.
* * *
Ah, det blir ändå fantastiskt coolt med de här små ficklamporna 18 000 åskådare – och några journalister… – fått.
De sköts centralt, nämligen.
När någon, nånstans, trycker på en knapp börjar alla lysa samtidig, i blått och vitt och olika mönster, och effekten är helt klart spectaculare.
* * *
Jag sitter och knattrar på en utläggning om det besynnerliga i att Pens
defensiv är väääääligt tveksam i spel fem-mot-fem – men att penalty kill-enheterna samtidigt briljerar och inte ger Rangers nånting.
Om det nu inte, grunnar jag vidare, är Rangers PP som fått vårsnuva.
Dom har tre chanser (fyra till slut) och får inte ut…jo, vänta just då smaskar Ryan McDonagh in 2-0från blålinjen i PP.
Oh, well…
* * *
Så hemskt hårt kör ju Kunitz inte på Henke.
Men det får Rangers vänja oss vid.
Pens stora chans är att störa målisen från Åre och det kommer de självfallet göra, så mycket det bara går.
* * *
Dom som sitter intill mig säger att Penguins haft problem med disciplinen hela säsongen och alltid drar på sig för mycket utvisningar.
Stämmer det?
Så här kan det hur som helst inte fortsätta, hur bra penalty kill man nu än har.
* * *
Vad sa filosofen från Södertälje igår?
Man får inte lika många chanser som vanligt i playoff, men de man får är ofta mer öppna än i grundserien.
Han hade, host host, kunnat lagt till att man måste sätta de fåtaliga man får också, i synnerhet när man plötsligt föräras friläge for free och står ensam med Flower…
* * *
Rangers PP måste å andra sidan bli betydligt bättre också.
Om dom vill leva länge alltså.
* * *
Jag är lite avis på materialarna som precis innan matchvärmningen kommer ut i båsen och får stå och kasta puckar mot målburen.
Det verkar jättekul.
När jag tänker på det är jag avis på materialarna av en massa anledningar.
I socialt avseende tror jag att blivit en lysande sån, men tyvärr är jag dum i huvudet och kan varken sy, såga klubbor, laga hjälmar eller slipa skridskor.
Så det spricker.
* * *
Stämningen i ladan?
Den mest ramalama-ystra sedan sjätte matchen mot Habs ifjol.
* * *
En vuxen människa som går på hockey precis hela tiden ska ju ha såpass mycket rutin att han inte blir kissnödig mitt i en period, men under stressen kring en första slutspelsmatch kan vad som helst hända.
Det har bara varit att bita ihop – och nu är det bara att rusa som en hel Hagelin.