Friday Night Lights, del 6 – The End

NY RANGERS – PITTSBURGH 2-1 (Slut, OT)
* * *
Hagge hade det.
Han hade clear eyes och full heart – och couldn’t lose.
Vilken jädra mister clutch han gått och blivit.
Karln (eller Carln…) spelade ju fram till Kevin Hayes sudden-balja i förrgår – och nu smaskar han alltså själv in målet som avgör hela serien.
– Det är lätt det skönaste mål jag någonsin gjort, säger han när han står och bara ler i Broadway-hatten efteråt.
Vi kan tro det, Bork Bork, vi kan tro det.
* * *
Efter såna här hjärtskärande nederlag brukar de svenskar som ingår i förlorande lag av förklarliga skäl inte vara sugna på att prata alls , men när jag efter avklarade intervjuer inne hos vinnarna kommer trampande mot Penguins omklädningsrum stiger Penguins PR-chef fram och frågar:
– Du letar efter Patric, va? Ja, han frågade efter dig. Vänta här så kommer han.
Och så kommer han, tar i hand och förklarar sedan redigt och vänligt hur han ser på det som hände i den här serien.
Så agerar en äkta stand-up guy.
Otroligt imponerande.
* * *
Det är så man gnuggar sig i ögonen över att Rangers lyckas avsluta en tidig slutspelsserie efter bara fem matcher.
– Ja, det är första gången det händer sedan jag kom hit. Vi har inlett med Game 7-serier varje gång, säger hjälten Hagelin.
Kanske är det som Marc Staal påstod innan årets slutspel började.
De har utvecklat lite killer-instinkt ändå.
* * *
VM?
Det återkommer Bengan om.
– Jag ska gå genomgå några tester först. Sedan får vi se, säger han.
* * *
Nu ska jag gå ut och….ja, kanske ta en öl.
Det är ju såna snarare än kokosprickar som kröner de stora fredagkvällarna nuförtiden.
Men hey – vi hörs från Long Island imorrn.