Game 7 i solen, del 3

TAMPA – DETROIT 0-0 (Period 2)
* * *
Ja, det borde man fattat.
Det blir inga mål alls.
Det blir 0-0 och sedan övertid i tre perioder.
Och därefter kan vi börja snacka om att första målet är rätt viktigt…
* * *
Fast det är ju inte som att det saknats chanser.
Men pucken har studsat underligt i några avgörande lägen, förmodligen för att isen inte lär vara fem plus i Florida-värmen, och det är säkert nåt helt bisarrt som avgör alltihop till sist.
* * *
Mitt sätt att organisera strumpbeståndet ser ut så här:
Jag parar ihop dem. Sedan stoppar jag in den ena, till hälften, i den andra och slänger sedan knytet i byrålådan.
Några vikningsövningar har jag aldrig haft tålamod till.
* * *
I Game 7-draman har jag ett bestämt minne av att domarna brukar svälja piporna och låta allt hända.
Not so much ikväll.
* * *
När vi diskuterar så här stora frågor, om hur man gör med sina strumpor, önskar jag att Marla Penny var här.
Ja, ni vet – hon i Seinfeld som jobbade som ”closet organizer”.
Hon skulle kunna avgöra hela debatten.
* * *
När Big Ben Bishop var ute och simmade på isen som en fyllskalle när det är halt på Medborgaplatsen skulle man velat haft en mätning på Ekeliws puls.
Eller inte.
* * *
Att jag vill ha hit Marla betyder dock inte att jag tänker ställa upp i någon Contest…
* * *
Millers indianare när Vigge Hedman får brakande fint skottläge hade kunnat bli en episk klassiker.
* * *
Ska bara sträcka mig efter mobilen för att be om en ny pausrapport från Örby – det kommer ingen, han verkar ha svimmat – och slår armbågen i bordet så det går om en blixt från Tampas mörkaste himlar genom hela armen.
Helvete, varför ska det göra så ont?
Vad finns det för evolutionär poäng med det?
* * *
Där kom maten och jag lyssnade på Pettersson och MN Johan till sist.
Det blev sushi.
Nu ska här blandas wasabi och soja.