Happy grundserieavslutning, del 3

PHILADELPHIA – OTTAWA 1-2 (Period 2)
* * *
Dom får resa en staty av Steve Mason i den kanadensiska huvudstaden om Sens clinchar här.
För det är i så fall han som stått för de avgörande insatserna.
Gästerna är uppenbart darriga och skapar i princip ingenting i den här perren, men Flyers-keepern ser mycket generöst till att ge pucken till Pageau precis framför målgården – och så har Ottawa ena skridskon inne i playoff igen.
* * *
Dessförinnan har Matt Read dock kvitterat.
Och vad ska han göra på dylikt läge?
Det var som när min buddy Niklas Eriksson sköt upp Mora i Elitserien 2004.
Det hade han – Mister Leksand himself – absolut inget som helst intresse av, han mådde tvärtom illa av blotta tanken, men han fick öppet mål mot ett skälvande Skellefteå och det stred för mycket mot hela hans natur att missa, så han gjorde mål och Mora gick upp.
Så kan det gå.
Så Read vet…
* * *
Jag har sagt liknande saker förr, men det tål att upprepas:
Att se Erik Karlsson när han får upp fart i sina rusher över hela isen är som att höra John Coltrane i ett intrikat, helt oförutsägbart, andlöst vackert solo.
* * *
Faktum är att Ottawa påminner rätt mycket om Skellefteå i den där kvalserieepilogen i gamla Isstadion för tio år sedan.
De skulle ”bara” åka ner och slå avsågade Leksand för att säkra avancemanget till Elitserien, men fick överkokta snabbmakaroner i knäna och floppade totalt.
Så ser Sens ut just nu också.
De är spaka och rädda och skapar absolut ingenting framåt. Istället får de försvara sig i lätt panik mot ett Flyers som trycker på inte för att de vill utan för att de får och nu känns skottstatistiken (30-13!) inte längre som ett bakfyllemisstag i Alvesta.
Igen: Det här är som det heter Ottawas match ”to lose”.
* * *
När det här är slut ska jag sitta kvar i Wells Fargo och skriva ett tag, är det tänkt.
Sedan kör jag turnpiken norrut igen.
Så under matcherna som börjar 15.00 är det sändningsuppehåll i bloggen.
Men framåt aftonen ämnar jag vara med igen – från Korresoffan.
* * *
Det verkar inte heller så smart av gästerna utsätta hemmaspelarna för vårdslösa tacklingar och ge sig in i onödiga gurgel.
Då riskerar man ju väcka en motivation som inte fanns där från början.
* * *
I Calgary och Winnipeg har partyt enligt uppgift pågått oavbrutet sedan Flames respektive Jets blev klara i torsdags.
Fortsättningen kan följa i Ottawa i afton – och inte heller där när någon sluta förrän på tisdag om det här håller.
* * *
Fan, blev för sugen när jag nämnde honom, så nu ska jag ta på mig lurar och spisa ”A Love Supreme”.
Tills hockeyns Coltrane kommer tillbaka ut på isen.