I afton dans

Det vore lögnaktigt att påstå att stämningen i Madison Square Garden står i samklang med laddningen i den hockeymatch som ska avgöras i den ärevördiga gamla arenan ikväll.
Hemmalaget har ju ingenting att spela för.
Hemmalaget har vunnit serien redan, kan vare sig förbättra eller försämra sitt utgångsläge och befinner sig i tanken redan i det slutspel som börjar om en vecka
Så såväl media som fans intar en tillbakalutad ryggsim-i-gräddsås-hållning inför grundserieavslutningen.
Men New Yorks engagemang förutan:
Det ÄR en av säsongens mest rafflande matcher vi ska titta på den här råkalla aprilkvällen.
För det är ett gästande lag på plats också.
Det laget heter Ottawa Senators och är i år en saga, en Buster-story, en Hollywood-fantasi.
I början av februari befann de sig fjorton poäng efter de sista slutspelslagen och hade inte hopp om något annat än fint golfväder framåt våren.
Drygt två månader senare, när bara två dagar och två matcher återstår av grundserien, har de täppt till hela gapet och är på samma poäng som Boston, en efter Pittsburgh, två efter Detroit och tre efter Islanders.
Om de vinner ikväll är de på god väg att fullborda sin Åshöjden-bragd och skriva historia – och ser samtidigt till att slutklämmen i det östra racet blir rent djävulsk.
Förlorar de kan alltsamman istället vara över.
Så den osynliga potten där är ute är lika hög som när ett tungt pokerparti på Bellagio i Las Vegas når sin kulmen framåt halv fyra på morgonen.
Jag är väldigt glad över att få vara med när den vinns – eller förloras.
* * *
Exakt hur lätt Rangers tar på uppgiften bevisas av att Badtofflan Vigneault vilar Rick Nash, Mats Zuccarello och Marc Staal mot Ottawa.
– Jag vilar ingen, de som inte spelar ikväll är day-to-day, försöker han på sin presskonferens under förmiddagen.
Ah, snacka skit.
Om matchen gällt det allra minsta hade alla tre utan tvekan varit på isen.
Bland fans i Pittsburgh, Boston, Detroit och – inte minst… – ute på Long Island är upprördheten stor.
Det går att förstå.
Men det går att förstå Badtofflan också.
Varför ska han inte utnyttja möjligheten spara på krutet när han kan?
* * *
Man kunde tro att det skulle vara lite nervigt i Senators omklädningsrum efter morgonvärmningen.
Lite sammanbitet.
Lite bistert.
De unga män som sitter där ska ju om bara några timmar spela en av sina livs största matcher.
Men i själva verket är det avslappnat, glatt och skämtsamt.
– Vi, säger Mika Zibanejad och skruvar ner en baseboll-kepa över sin vildvuxna kalufs, har inte spelat annat än stora matcher sedan mitten av februari. Så vi är vana.
Den 21-åriga stockholmaren menar dessutom att Sens faktiskt inte har så mycket att förlora.
– Det är mycket hårdare press på såna som Bruins och Pens. Dom får ju inte missa playoff. Vi bara kör. Det är fruktansvärt roligt att spela nu, det här den bästa typen av matcher som finns.
Bara den sortens uttalanden, och den allmänna buzzen runt Mika och hans kamrater, lovar gott när allt nu dras till sin spets.
* * *
Det här är, som ni alla vet, inte den enda matchen av vikt i afton.
Det här är nog som helhet tvärtom den fetaste kvällens på hela satans säsongen.
Låt oss ta en titt på spelschemat.
•Florida-Boston.
– Boston måste, måste, måste, måste, måste, måste vinna. Så är det bara.
•Montreal-Detroit.
– Detroit måste, måste, måste inte vinna lika mycket som Boston i Florida. Men nästan. Torskar de i Bell Centre samtidigt som Sens slår Rangers kan det bli ohyggligt i Raleigh på lördag.
•St Louis-Chicago.
– Final i den hårdaste divisionen av dem alla. Men mer än så en blytung statement-match inför en eventuell showdown i slutspelet.
•Colorado-Winnipeg.
– Jets clinchar vid seger.
Och till sist, 21.00 amerikansk östkusttid, det här.
•Calgary – LA Kings.
– Den största match som spelats i Alberta-metropolen sedan finalerna 2004. Vinner Flames säkrar de slutspelsplatsen, och eliminerar samtidigt regerande mästarna.
Ojvoj monumentale.
Jag kommer springa (nåja…) härifrån för att hinna se så mycket som möjligt av den klassikern.
* * *
Hagge Hagelin försäkrar att de blåskjortor som spelar i alla fall är på arbetsplatsen för att vinna.
– Absolut. Vi kommer köra för fullt. Om man inte gör det tror jag man riskerar att bli skadad, säger han.
Ja, det är som när man går på krogen och får för sig att man ”ska ta det lugnt”.
Det är alltid då det blir trubbel.
* * *
Någon Erik Karlsson syns inte till på isen under Senators morgonvärmning – och inte efter heller.
– Nej, han glider omkring som han vill ha, flinar Mika.
– Sen kommer han till matcherna och gör det han ska.
Onekligen.
Och om det nu passar en nyckelspelare bäst att inte vara med på såna där övningar, då är ju det bäst för laget också.
Den fyrkantiga tanken att det alltid ska vara lika för alla är ofta kontraproduktiv.
* * *
Man vet ingenting om att känna sig fånig förrän man, i ambitionen att säkra bra klipp åt Tomas Ros ”Hockeystudion”, gått omkring i en hockeyhall och filmat med I-phone och samtidigt försökt referera i micken.
”Usch Per”, säger min inre röst ”folk tittar på dig!”.
Jag vet.
Det är för jävla jobbigt.
* * *
NHL-proffs kollar sällan själva på hockey på fritiden, de får så det räcker ändå, men den här tiden kan inte ens de låta bli att fastna framför sina dyrbara tv-skärmar.
– Nä, jag kollade på Washington-Boston igår. Bra match av Washington. Otroligt att Bruins inte gjort ett enda mål på dem i år, säger Hagge.
Quickie Fast, på sätet intill, har dock lyckats arbeta upp något intresse för dramatiken.
– Va? Nej, jag ser ingenting, mumlar han och ler.
Smålänningar…
* * *
Men fatta Islanders alltså.
De gör den här fantastiska säsongen – och så är slutspelsplatsen ändå inte kirrad torsdagen före sista grundserieomgången.
Med flest poäng av alla inblandade i rallyt kan det se ut som att de har bäst utgångsläge och går bara några resultat deras väg ikväll är det riktigt, men om inte måste de ordna det själva och det kan bli nog så svårt.
Först ska de spela mot ett lika desperat Pittsburgh imorrn kväll och i sista dansen på lördag tar de emot ett Columbus som gjort till sin livsuppgift att knacka favoriter under slutspurten.
Men det får inte gå fel.
Slutar Nassau Coliseum-eran på det sättet är det bara…för jävligt.
* * *
Det är en sån dag jag blir kvar på Garden hela dagen och när jag vid ett tillfälle går ut i entréhallen för att sträcka på mina gamla leder kommer en guidad tur stävande i min riktning; de har såna för nyfikna turister varje dag, om jag förstått saken rätt.
– Här, säger guiden och nickar leende mot mig, ligger pressrummet och han som står där är en typisk journalist.
Per, 47, har blivit en turistattraktion i New York.
Jag visste att den nån gång skulle hända…
* * *
Uppe i Montreal ljuger Mike Babcock om att livet är härligt just nu.
– Om någon före säsongen hade sagt att vi skulle vara i den här situationen när två matcher återstår hade jag hjulat nerför gatan. Inte för att jag kan hjula, men ändå,
Det där ”Om någon sagt”…när NHL-snubbar tar fram den brottar-klichén vet man att de hamnat i trubbel och försöker låtsas som att de inte gjort det.
Fan, Wings var ett säkert slutspelslag så sent som för två veckor sedan.
Att de inte är det nu är givetvis skitjobbigt för Babs.
* * *
Bill Daly, NHL:s vicekommissionär, är här och ska dela ut President’s Trophy före första nedsläpp.
Ingen kommer att ta i den bucklan, förstås.
Men de kanske borde.
Ingen tog i Prince of Wales-trofén efter segern i konferensfinalen för ett år sedan och se hur det gick.
* * *
De nya dojorna är på ikväll.
Hala – men stiliga som dragpspelsslingan i en Mink DeVille-serenad.
Lundqvist har inget på en gammal luffare från nedre Tjärna i Borlänge ikväll.
* * *
Magnus Johansson lägger av och hyllas som sig bör av hockeytyckarna där hemma.
Själv träffade jag honom när han spelade med Florida 08 och minns honom som alldeles osedvanligt trevlig.
* * *
Jag kan inte veta säkert, men jag tycker mig känna igen den bekymrade minen i Chris Neils ansikte när han efter morgonvärmningen sitter och inspekterar en fot.
Mannen har nageltrång.
Det har han i så fall fått för sina synder och ett grötmyndigt ”det kan han gott ha” är helt på sin plats.
* * *
– Kings kommer inte greja det här, säger alla jag pratar med under förmiddagen.
Well, det är när ”alla” säger så kackerlackorna från La La Land brukar vara som bäst.
Läget är som sagt besvärligare till och med än när dom låg under med 3-0 mot Sharks i slutspelet förra året, men jag har varit på för många rodeos för att någonsin räkna bort dom där solbrända bohemerna.
* * *
Kevin Klein spelar inte ikväll och inte i Washington på lördag heller.
– Men jag räknar med att han är fit for fight när slutspelet börjar, säger Badtofflan.
Goda nyheter för the Tobias Petterssons of the world.
* * *
– Du, VM…hur ställer du dig till det?
Det känns som det kommer ta några dagar innan man kan ställa den klassiska frågan till svenskarna i det lag det slutligen skiter sig för…
* * *
Cameron, Senators-coachen, är en badtoffla han också.
Bara ännu värre.
Han kommer till sin presskonferens, i en provisorisk intervjuhörna utanför omklädningsrummet, i svettig t-shirt, shorts och just badtofflor.
Och så försöker han vara Tortorella-tuff.
När någon frågar vad Sens gjort för att få till denna fantastiska stegring svarar han:
– Spelat bra.
Och så blänger han lite.
Ha ha, vilken härlig tönt.
* * *
Det är fantastiskt, det som pågår nu, men slitigt också, det blir inte många timmar sömn per natt.
Så lite längtar jag efter söndag också.j
Då är bord bokat på Peter Luger i Brooklyn och grundserien 14-15 ska firas av å det grundligaste.
* * *
Dom blastar ”Born to Run” på hög volym inne hos Senators innan media får komma in.
Även det indikerar att dom kommer göra nåt riktigt bra ikväll.
* * *
Directly from Gramercy Park:
Eken!
Jo, han kommer ikväll.
Då vet man att det är happening i görningen.
* * *
Går förbi och försöker se snajdig ut i mina Mink DeVille-pjucks när Senators har fotbollsvärmning vid zamboni-parkeringen, men olyckligtvis råkar någon snedsparka bollen i min riktning och – än mer – olyckligtvis försöker jag passa tillbaka med något slags stelopererad klack.
Ögonblicket senare fnissas det gott bland ismaskinerna – som det brukade fnissas åt tjocka Berta på skolgympan.
Hrmf, dom kan gott missa slutspelet, dom jävla college-jockarna…
* * *
Bra race i toppen av poängligan nu de sista skälvande dygnen också.
Jag tror Tavares tar det.
För att hoppas att Bäckis ska ta in sex poäng med en match kvar är kanske lite väl optimistiskt…?
* * *
De där fnissarna från Ottawa ska veta att jag är med och röstar om NHL Awards och….well, där kan kampen om vissa utmärkelser ha avgjorts!
* * *
Drömmen består.
Rangers mot Red Wings i första omgången.
Det vore som…vaniljglass.
Med kolasås på.
* * *
För säkerhets skull:
Jag skojar om sårade känslor och Awards-röster.
De hade goda skäl att fnissa.
* * *
Blev ett långt intro, det här.
Som sig bör.
Men nu släpper vi sargen och åker.
Legendarisk kväll, pojkar och flickor, legendarisk kväll.