Killer mot killer, del 2

PITTSBURGH – NY RANGERS 1-0 (Period 1)
* * *
Japp, det här är Penguins match.
De börjar, som utlovat, mycket bättre än i de tidigare matcherna – och de fortsätter bättre också.
Det är ett helt annat bett i agerandet, en helt annan stridslystnad i närkamperna, en helt annan ilska i forecheckingen
Rangers?
De gör en typisk slutspelsmatch när de inte måste vinna.
* * *
– Jag älskar att vara på isen med Hörnqvist, säger Lovejoy.
Sen går han ut och drar på ett skott som hans bad ass-polare från Rotebro (nöjd, kommentatorn?), i sedvanligt stök framför Henke, styr in till 1-0.
Jag tror jag förstår, Ben…
* * *
Det är bra underligt ändå att Rangers vet att de inte ska uppträda så här – och gör det ändå.
Sure, hemmalaget har lärt sig från förra matchen och ser till att göra det mycket svårare för dem.
Men det ursäktar inte slafsiga passningar, halvengagerad skridskoåkning och avsaknad av hundraprocentigt fokus.
* * *
– Geno, Geno, Geno, försöker Consol.
Och det gör ju Consol alldeles rätt i.
Får Pens igång även honom öppnar sig serien som en lavin i Uralbergen hemma i Ryssland.
* * *
Ja, Tobias Pettersson, jag vill minnas att du och Johansson trodde att Hayes skulle göra ett femstjärnigt slutspel.
I själva verket har han varit den Rangers-forward som haft svårast att växla om från serielunk – med dess ytor och svala temperament – till playoff-hetta.
Men han är ju ung och lär sig väl till nästa gång.
* * *
Bor det många schweizare i Pittsburgh?
Vi hör kobjällror på läktarna i afton – som vore det hockey night i Bern.
* * *
Glömde Sudden, Sskalexander. Du har onekligen en poäng, han är såklart den Sollentuna-son som varit föremål för flesta celebra kärleksförklaringar.
* * *
Kobjällrorna är nu inte det enda som hörs.
Det är ett sjusatans tryck i Consol, värre till och med än i måndags – och då var det ändå det mäktigaste jag upplevt i den förträffliga arenan.
* * *
Taggen, du vet precis var gränserna går.
Försök inte.
* * *
Gör Penguins ytterligare två i början av andra finns det risk att den här matchen kommer få saloon-slagsmålen i västra Kanada att framstå som ett avsnitt av ”Pantertanter”.
Det onda blodet kokar.
* * *
Trots att jag till skillnad från Micheletti fick i alla fall några timmar i bingen är jag verkligen utmattad ikväll – och juicerna i hjärnan vill inte börja flöda.
Formuleringarna saknar spänst, liknelserna vägrar ta form, det ekar bara tomt när jag försöker kommer på referenser från film- och musikvärlden.
Sorry, men det blir så efter en veckas oavbrutet race – och får jag bara en dags vila börjar det svänga som det ska igen.