Killer mot killer, del 3

PITTSBURGH – NY RANGERS 1-1 (Period 2)
* * *
Långsamt, långsamt tuggar sig Rangers in i matchen – samtidigt som pingvinerna börjar sprätta lite mindre ivrigt med fenorna – och plötsligt har Brassard krigat in en ful kvittering.
Sa ju det.
Det är upplagt för övertid i den här ronden….
* * *
Penguins olycka kan – säger kan – vara att de inte inte fick ut mer av den massiva dominansen i första.
Det är slutspel.
Då måste the killers kill de få gånger motståndaren vacklar.
* * *
Det är alls ingen tillfällighet att just Brassard bär in Rangers i matchen igen.
Han är verkligen den typ av krigare som växer i de stora ögonblicken och gör den sortens mål.
* * *
What, Rutqvist?
Det finns inget jag hellre släpper in än U-båtar.
Hela bloggen är en enda stor, vänlig U-båtshamn!
* * *
Att han helt missar mål i ett av få öppna lägen kan Hayes dock inte ursäkta med bristande rutin.
Det är bara…nåt man inte får göra.
* * *
Bad-ass och true warrior…
Lovejoys kärnfulla beskrivningar av Bengan hör till de mest träffande en hockeyspelare kläckt ur sig.
* * *
Jag ser ju inget därifrån, så jag vet inte bestämt, men det känns som att Senators hade behövt bomba in några kassar och fått lite marginal.
Så här jämna matcher vinner ju Habs alltid, om inte annat så nästan på rent självförtroende.
* **
Gary är här ikväll.
Kommissionären himself.
Honom skulle det vara skoj att ta bira med igen.
Inför finalerna i Vancouver 2011 stod vi – kommissionären, yours truly biff och några till – faktiskt och babblade vid en stökiga bardisk.
Han var något stel och formell i sin framtoning, men trevlig ändå.
Såna här gånger har han dock bråttom hem, privat-jeten har motorerna på redan i mitten av tredje och framåt midnatt ligger lille Gary sin Hästen-säng i New Jersey igen.
* * *
Långemann, det är meningen att du ska säga ”nämen, åh, jag tycker då det är lika bra som vanligt”, så bloggaren blir glad.
Inte bekräfta självkritiken….
* * *
Nä, jag vet inte med bestämdhet att Gary Bettman har en Hästen-säng.
Men det känns så.
* * *
Det är nog bäst jag påpekar att jag skojar om Långemann och självkritik och bekräftelse…
* * *
Det går kittlande pressläktarrykten om barer som är betydligt roligare än den på Marriott, har öppet till ”two-ish” och ofta frekventeras av glada medlemmar i hockeyskribent-facket.
Jag känner mig genast lite piggare…
* * *
Nu är det nog bäst att fylla depåerna med RC Cola.
Det kan bli en lång natt.