Kriget i Kanada, del 7 – The End

NASHVILLE – CHICAGO 6-2 (Slut).
VANCOUVER – CALGARY 4-1 (Slut).
* * *
Javisst:
Flipper Forsberg.
Det bara kändes att han skulle hänga en och när det känns så, då smäller det oftast.
Åtminstone när det handlar om artister från Åkerö.
* * *
Ja, punggrepparen Quenneville har en del att förklara nu – och kommer vara grinig som Jack Lemmon i ”Grumpy Old Men” när han får frågor om varför han inte fortsatte med hjälten från i onsdags.
Men frågorna är välgrundade.
Det hade funkat bättre med JOAN Crawford än med namnen Corey just nu.
Och så sitter mighty Darling på bänken.
Mycket dumt, Q, mycket dumt.
* * *
Fatta Broadway i Music City efter den här urladdningen.
En fredagkväll.
Det kommer rullas Stetson-hatt så det till och med skälver hemma hos Åsa i Memphis.
I like it, I love it, som Tim McGraw sjunger i Bridgestone när Flipper prickar in sina fullträffar.
* * *
Nu har jag sett Eddie-incidenten.
Jag trodde inte han kunde bli arg, men han har ju all rätt att go Tyson på Bollig där.
* * *
Vi får se, John J.
Just nu består min uppgift i att följa en uppgörelse på närmare håll.
Men det kan komma tillfällen att droppa in även i andra serier och det är aldrig svårt att att få mig till Nashville, om man säger så.
* * *
Det verkar som att vissa Kings-spelare försöker dränka sorgen efter slutspelsmissen på helt fel sätt.
Jarret Stoll har under natten gripis för kokaininnehav på Wet Republic i Vegas.
Ooops…
* * *
Skapligt kaos under slutet i Rogers, när Flames ska markera inför fortsättningen och stå i.
Men Canucks vinner alltså klart och är inne i serien på riktigt nu.
Den kommer bli lång och mycket brutal.
* * *
Tack för i natt.
Imorrn får vi se hur det blir.
Jag ska på morgonvärmning i Garden och blir sedan kvar där hela dagen, men vi har ju två eftermiddagsmatcher och jag ska föröka se till så att jag ser dem och kan blogga lite under tiden.