Lord Stanleys tid är här, del 6 – The End

WASHINGTON – NY ISLANDERS 1-4 (Slut)
MONTREAL – OTTAWA 4-3 (Slut).
NASHVILLE – CHICAGO 3-4 (SLUT, OT2).
VANCOUVER – CALGARY 1-2 (SLUT)
* * *
Krutröken efter den allra första ronden i Stanley Cup-slutspelet börjar
skingras.
Men det kommer ta ytterligare ett par timmar innan den lagt sig helt.
För jisses, såna dynamitladdningar till matcher som exploderade i ansiktet på oss.
Jag känner mig alldeles…salig.
Det här var ju bara första lilla tuggan på den första lilla aptitretaren.
Det kommer fortsätta likadant.
Kväll efter kväll efter kväll efter kväll.
Fram till midsommar.
Härlig är jorden, höll jag på att säga.
* * *
Första övertidsperioden i Nashville var nästan lika himlastormande som några av de diton Blackhawks spelade mot LA Kings i förra slutspelet.
Alla på hela isen bara körde – oavbrutet, utan tyglar, fast beslutna att springa åka rakt genom sargen om det skulle behövas
Men så typiskt Hawks.
De ligger under med med tre efter första, sen äter de sig in i match-helvetet – och vinner fruktansvärt knäckande långt in i sudden-drama.
Där har ni den elaka storebrorsan…
* * *
I Rogers Arena i Vancouver gick det nästan att se att det som hände skulle hända.
Canucks var helt slut och gick på fälgarna – medan Flames outtröttliga yngel bara pumpade och pumpade.
Fast ändå.
Så oerhört heartbreaking för Eddie att få den örfilen med 30 sekunder kvar av tredjeperren
* * *
Yellbear Hjalmarsson är en slutspelskung.
Han gjorde inte bara det där reduceringsmålet i början av andra – det som både i utförande och anda fick mig att tänka på en Tony Soprano på krigsstigen.
Han var majestätisk i varje sekvens jag såg under OT-urladdningen.
* * *
Nä, Mika behövde aldrig se mitt nummer blinka
Förluster, vet ni.
Då svarar dom ändå inte.
* * *
Jag tänkte efter första i Bridgestone att det skulle bli så lagom kul för Chicago-kollegorna att gå in och tala med charmtrollet Crawford efter den här matchen.
Men nu behöver de inte det.
De talar givetvis med my darling Darling istället.
Han tog över förstaspaden i afton, väl?
* * *
Ottawa-coachen Dave Cameron hotar alltså med blodig vedergällning om NHL inte stänger av Subban.
– Det är enkelt. Antigen stänger ligan av honom eller så slashar vi en av deras bästa spelare och får bara fem minuter, morrar han.
Ojvoj.
Den kommentaren kommer han förmodligen få sota för.
Men det blir jädrans så skoj att se rond två i Bell Centre på fredag…
* * *
Kris Russel.
Vad var oddsen på att han skulle avgöra ett slutspelsdrama?
Pretty, pretty, pretty, pretty oerhörda, som Larry David skulle sagt.
* * *
Lägger precis på luren efter att ha pratat med Yellbear och han bekräftar:
Tempot i första OT-perioden var helt galet.
– Jag tänkte det…fortsätter det så här i ytterligare någon period kommer man att behöva läggas in på sjukhus efteråt.
* * *
Nu är det läggdags i Midtown.
Eller försök till läggdags.
Det går ju inte att sova ännu på nån timme efter en sån här…brisad.
Men tidigt i morrn studsar herr biff upp igen, för att hinna på slutspelets första morning skate på Garden.
Vi hörs därifrån några timmar senare.
Då ni, då ni…