Sista dansen på Long Island, del 2

NY ISLANDERS – WASHINGTON 1-1 (Period 1)
* * *
Pang pang pang.
Och brak.
Och bom.
Så, och bara så, kan jag sammanfatta första akten i det som Islanders uppenbart har bestämt sig för inte alls ska bli någon slutpunkt i Fort Neverlose.
Jag menar…helvete!
Redan efter 30 sekunder har vi räknat till sex tacklingar – och sedan bara ökar hemmalaget.
Capitals försöker vara kyliga och behärskade mitt i orkanen och hittills har den taktiken fungerat hyggligt, men om motståndarna vrider upp intensiteten ytterligare några snäpp – i den mån det nu är möjligt – fattar jag inte hur de ska orka.
* * *
Det är ingenting annat än absurt – a b s u r t! – monstertryck i den fallfärdiga gamla ladan.
Jag skojar inte, bänkgrannen till höger – min gode vän Denis – har öronproppar istoppade och jag förstår honom.
Tidvis, som när Tavares sätter ettan, når vrålet sådana decibelnivåer att det fantamme smärtar i trumhinnorna.
Härligt, är det. Härligt!
* * *
En detalj som definitivt talar för Caps är att Isles inte riktigt klarar av att hålla känslorna i styr.
Den slashing Tavares gör sig skyldig till just som de överlevt sitt andra powerplay är riktigt obegåvad och ovärdig en så stor spelare.
Straffet är brutalt:
Capitals kvitterar.
* * *
Så glödande het som hans klubba är borde Bäckis skjutit är han kom i två-mot-en med Ward efter fyra minuter.
Men går det att undvika gör han ju helst inte det…
* * *
Jag sitter precis så jag har hela kurvan – inalles tre sektioner – bakom Holtby i blickfånget och när den kurvan förenas i ”yes-yes-yes”-hopp efter kapten TJ:s kasse ser det ut som….ja, jag har inte upplevt något liknande sedan jag var musikskribent och såg hela golvet av kids på Globen hoppa till furiösa No Doubt-dängor.
* * *
Senast jag såg så lite av Ovetjkin i en Washington-match var han skadad och spelade inte.
Boom Boom kan vara bäst i världen på att neutralisera det ohyggliga hotet.
* * *
Vill härmed meddela att jag – också – älskar att Islanders använder Smashing Pumpkins ”Tonight, Tonight” som soundtrack i sitt intro.
Det måste de ta med sig till Brooklyn.
Där finns det väl dessutom en såpass stor jumbotron att man ser de klassiska bilderna på Bossy och Trottier utan Jan-Öjvind Swahns glasögon också…
* * *
Det är ingen risk att jag missar ens de futtigaste detaljer, för Washingtons Lasse Granqvist precis till höger öser nåt alldeles otroligt i sin mikrofon.
Jag har inte stött på maken till munläder sen jag åt lunch med Åke Strömmer på Röda Rummet i Borlänge på 80-talet.
* * *
Unga skådespelerskan Chloe Graze Moretz zoomas in i jumbon – mitt på vanlig läktarsektion, med Islanders-jersey och allt.
En kändis som verkar vara riktigt fan alltså.
Wow, liksom.
* * *
Nä, Wilson ska inte räkna med några gratisdrinkar om han går ut på Long Island ikväll.
”Wilson sucks”-ramsan är en av de med mest emfas i under hela eftermiddagen.
* * *
Ojvoj, nu ska jag massera öronen lite.
De lider lika mycket som resten av Biffen njuter.