Sista dansen på Long Island, del 3

NY ISLANDERS – WASHINGTON 1-1 (Period 2)
* * *
Vad var det Bäckis sa om Islanders?
– Dom kör utav helvete hela tiden.
I sanning.
I mitten av den här perioden lugnar det ner sig lite – och då menar jag lite; som när en kategori 5-orkan följs av en kategori 3-dito – och då känns det som att Caps, i all sin metodiska smartness, håller på att ta över.
Men i slutminuterna stiger temperaturen i hemmakynnet igen och nu kommer en tredje när allting ställs på sin spets.
Isles kommer ge allt, precis allt, för att förhindra att Capitals får stänga Coliseum för alltid – och att en 43 år lång epok slutar med en tragedi.
Håll, för satan, i er.
* * *
De otyglade fansen på läktarna lugnar inte ner sig för en sekund; det är några ögonblick i andra när hela pressläktaren formligen skakar i högtrycket.
Och det är lika med dem.
De vet:
Det här kan vara sista perioden de ser i sin hall…
* * *
Förr eller senare ska Tavares och Ovetjkin ta i hand.
Det kan bli något att se.
* * *
Det är lustigt med de här radiokommentatorerna.
Min Lasse Granqvist-vän står och vrålar i extasens falsett när Carlson brakar in kvitteringen i slutsekunderna av första.
Sedan går slutsignalen, sändningen bryts – och han blir på ett ögonblick helt normal igen, sätter sig ner och dricker kaffe och pratar lugnt med sin tekniker.
Artisteri!
* * *
Burracuda verkar inte tycka det är nåt särskilt att spela i den här miljön, så knappt myndig rookie han är.
Han bara trampar på precis som vanligt.
Det sitter i DNA:t, det.
* * *
Holtby – som jag, sett till hela säsongen, hellre sett som den tredje Vezina-nominerade bakom Price och Rinne – har varit utmärkt, men i den här perioden är det en sekvens när han två gånger han fumlar med pucken som värsta Barbapappa och vid bägge tillfällena håller den på att gå in i en vitrysk båge över honom.
* * *
När man bara ser hårsvallet – och sättet han agerar på – är det lätt att förväxla Matt Martin med en Hanson Brother.
* * *
Islanders försvinner, men 1 juli kommer Shania Twain hit, kan jag meddela.
En tröst i alla fall för någon, kanske? Björn Falk, gillar inte du den där Brad Pitt-låten lite?
* * *
Caps tycks ägna rätt mycket energi åt att störa och reta Tavares – och det gör de ju förstås rätt i. Han har, känns det som, alldeles för lätt att bli frustrerad när det inte går som han hoppas.
Det blir jag med, när det inte går som jag hoppas, men jag är ganska långt ifrån att vara NHL-kapten som någon pröjsar miljontals dollar för att inte bli det.
* * *
Jag försöker locka tillbaka Skånske Jan med mail också, tro inget annat.
Men han sitter fortfarande trotsig med armarna i kors på sin North Carolina-veranda och vägrar vara med.
Fortsätt ropa efter honom!
* * *
Ovie går att göra frustrerad han med.
Cal Clutterbucks eviga gafflande skaver helt uppenbart nånstans, det syns på den ursinniga tacklingen här på slutet.
* * *
Ja, som sagt.
Nu kommer det som kan vara de sista 20 minuterna i en av NHL:s mest klassiska gamla lador.
Se den.