Stanley Cup-fest på rum 2231

Ett stökig hotellrum nånstans ute i spenaten.
Samma Marriott-möblemang som överallt annanstans.
Utsikt mot ingenting speciellt.
En halvknuten slips – gul och grå, vilket inte har nånting med Penguins att göra…– slängd på golvet.
En kavaj ihopknölad i fåtöljen
En öppen resväska i hörnet
Sönderrivna kaffeförpackningar vid den lilla kaffebryggaren.
En room service-meny framlagd på skrivbordet, för framtida ”consideration”
Och så hockey på tv:n – fyra matcher efter varandra.
Det är, kort sagt, en klassisk slutspelskväll för bloggen?
Låter det torftigt?
Då har man inte förstått nånting om mig, Stanley Cup – eller livet.
Det här är ju bland det bästa som finns.
Särskilt om jag får sällskap av lite vänner i kommentatorsspåret – och det får jag väl?
* * *
Att det är stora och viktiga matcher som ska spelas över hela kontinenten behöver jag inte påpeka.
Slutspel pågår.
Då finns det inga andra slags matcher.
Först ska Detroit Red Wings visa om det har nåt mer att komma med på hemmaplan. De stal en match nere i Tampa, men om inte fler i truppen kan göra sig kvitt mjukosten i armar och ben riskerar den här inledande serien att bli en repris av den mot Boston förra året.
Sedan måste Washington, nästan ovillkorligen, vinna på Long Island. Hamnar de i 1-3-underläge är det över, om inte på torsdag så definitivt på lördag. Det blir inte lätt när den oerhörda Johnny Boychuk håller på att nobelpris i nya kategorin ”Ovetjkin-neutralisering”.
Nashville har tillika sista chansen att lägga grunden för en upset mot Blackhawks. Jag önskar jag hade större förhoppningar om att det ska kunna ske. Men utan Weber? That’s a tall order.
Och sen är det ju kriget i västra Kanada också.
Det kan gå hur som helst.
Allt man vet är att det lär bli ett jävla hallå på isen igen.
* * *
Jag älskar som sagt såna här hotellrum-sessions, men ska samtidigt inte förneka att det kändes lite surt att svara ”nej, jag ska kolla hockeymatcherna på tv” när New York-kollegorna frågade om jag inte skulle följa med dem, allihop, på baseboll ikväll.
Pirates möter Chicago Cubs på PNC Park och New York-murvlarna hävdar att det är en av nationens mest betagande Ballparks och att det kommer vara magiskt att sitta där i solnedgången och läppja på en kall plastmuggsöl.
Mmm, men jag har John J och Eric och Skånske Jan och Chall att ta hand om, och det blåser ändå så förfärligt och vad är väl en bal på slottet…
* * *
Inte heller Bengan vill, efter Penguins rätt intensiva tisdagsträning på Consol-isen, dela med sig av någon utförligare skildring av ”the swede-on-swede violence”, som hans och Hagges dubbla sammandrabbningar igår beskrevs på tv och sociala medier.
– Det råkade vara Hagge jag hamnade i lite tjafs med, men det kunnat vara vem som helst. Serien har börjat bli riktigt het nu, säger han.
Men ni pratade väl svenska med varann?
– Jo, det förstås.
Och vad sa ni då?
– Ah, inget speciellt (brett flin)
Det är inte lätt att vara grävande murvel i den här världen….
* * *
Åh, bläckfiskarna flyger i The Joe igen – och sen kommer Octopus Al ut och svingar dem över hjässan så slemmet stänker över zamboni-maskinerna.
Det finns få slutspelstraditioner som värmer mitt hjärta på samma sätt.
* * *
Rossi blev inte direkt folkhjälte i Pittsburgh efter sin Tribune-krönika om bråket med Rutherford.
Ojvoj.
* * *
Just Boom Boom Boychuk insatser mot Ovie har hört till slutspelets mest imponerande – och särskilt då i senaste matchen.
Den trejden alltså, den är Garth Snows allra största stund – målvaktskarriären inräknad.
* * *
Det finns en liten chans att jag hinner joina det new yorkska mediauppbådet i hotellbaren lite senare, men då måste det gå undan i Saddledome och det kommer det ju inte göra…
* * *
Bästa lagen hittills?
Ja, det är ju Montreal och, framförallt, Anaheim.
Det må vara inramningen världen kommer att minnas från matchen i MTS Centre igår, men att vara motståndare i den miljön och kliva av isen som segrare är en enastående bedrift.
Jag har aldrig sett ett Boudreau-lag agera så storartat i ett slutspel tidigare.
* * *
En ny laddning kaffe puttrar i den lilla bryggaren på bänken bortanför skrivbordet.
Så here we go.
Stanley Cup-Kväll nummer sju.
Den blir nåt.