Stanley Cup-fest på rum 2231, del 2

DETROIT – TAMPA 1-0 (Period 1)
* * *
Tatar skjuter och hockeypoeten från Jetakerinburg lyckas få fram klubbspetsen och styr in 1-0 – trots att han har Strålle i fejset.
Tro mig, det är inte många som förmår producera nånting i den situationen.
* * *
Ja, visst – när de pratar om Sustr låter det som att Fast Freddy Shoestring börjat spela igen.
Jag blir alldeles tårögd.
* * *
Wings leder rättvist.
Bolts har pushat tillbaka sista minuterna, men hemmalaget inledde klart bästa och har sett ut som under de mest lovande grundseriematcherna i vissa sekvenser.
* * *
Det är en väldigt kort intervju, bestående av en enda fråga, med Kron Wall of Pain precis före första nedsläpp.
Och reportern vågar väl inte ställa några fler, Järfällas Scott Stevens har ju sitt game face on.
Fan så knallhård han ser ut de gångerna.
Om Hollywood nånsin blev varse skulle han få roll efter roll som skoningslös hit man i svärtade maffiadraman.
* * *
En tågvissla ekar genom skymningen i Pittsburgh.
Det är vackert.
* * *
Nädu, Taggen, Marriott har inga minibarer på rummen.
Kaffe är det starkaste de tillhandahåller.
Och bartendern där nere ropar ”last call” redan vid halv ett, så jag ligger risigt till.
Tacka vet jag när Las Vegas Black Aces – om de nu ska heta så – är med i slutspelet framåt 2019.
Då kommer det inte vara någon brådska…
* * *
Brendan Morrow har aldrig varit rolig att spela mot i playoff.
Han är inte verkligen lika bra som 2008 längre, men han vet hur man stör och irriterar och tjuvnyper och kommer under skinnet.
* * *
Starbucks, Skåne-Jan?
Det är för såna urbana hipsters som du.
Jag vill ha en old cop of Joe, alltid.
* * *
He he, kommer Vigge och ska kaxa lite mot Zäta när han – Zäta – varit lite råbarkad mot Killorn?
Humor.
* * *
Som Dylan sa, John J:
Don’t criticize what you can’t understand.
Att höra svenskar som aldrig satt sig in i baseboll avfärda det som ”brännboll” är lika tröttsamt som att höra amerikaner såga fotboll.
Det är i sina bästa stunder en alldeles magisk sport och nu när blåsten avtagit och downtown Pittsburgh nu byter till kvällsskrud under en rosa skymningshimmel gissar jag att Brooksie och de andra har det alldeles förträffligt.
Men det har ju jag med.
* * *
Om det blir en sjätte match på Long Island, på lördag, har jag ackreditering säkrad.
Så indignerade Isles-fans vet…
* * *
Ribs, Playoff Will?
Jag hittar inga ribs på min room service-meny.
Det är nog bara nåt de ljuger om på nätet.
Men New York-strippen finns och yes, den ligger mycket bra till…
* * *
Det är inte så dumt för Wings att de fått tillbaka Abdelfucker.
Han är den typ av pain in the pung som helt saknas i resten av truppen, med möjligt undantag för Big E och den skadade The Mule.
* * *
Nu slår jag över till den lugubra kanalen USA – 48 på hotell-tv:n, så ni vet – och ser om det smäller nåt på Long Island.