Allt eller inget
Dom har, i princip, bara fyra backar.
Dom manglas oavbrutet in i sargerna av några av de största och starkaste hockeyspelare som finns.
Dom stångar sig genom övertidsdraman som emellanåt pågår i både två och tre extraperioder.
Dom flyger fyra timmar, över två tidszoner, varannan dag.
Och framförallt – dom har hållit på ungefär likadant sedan mitten av april.
Så det är inte alldeles omotiverat att, som en lokalreporter vid en presskonferens i United Center idag, fråga Chicago Blackhawks-kaptenen Jonathan Toews hur fan han orkar.
– Well, svarar den respektingivande befälhavaren och tittar reportern rakt i ögonen, efter ett tag slutar man bara lyssna på vad kroppen säger åt en.
Läs det igen:
Efter ett tag slutar man bara lyssna på vad kroppen säger åt en…
Den meningen säger så otroligt mycket om vad hockeyspelare är för slags karaktärer, vad de är beredda att göra för varandra och för sina drömmar – och varför jag fortfarande tror att Chicago kan vinna den skoningslösa duellen mot Anaheim
För det är rätt lätt att föreställa sig vad det är kroppen säger när den står på tröskeln till Game 6 i en sån här serie.
”Det gör ont – här och här och här och här och här och här och här.
Jag är utmattad.
Jag behöver vila.
Jag behöver näring.
Jag orkar inte mer.
Jag vill inte mer….”
Men Toews och Yellbear och Keith och Seabrook och Oduya och de andra bara håller för öronen, knyter på sig skridskorna och stormar ut på slagfältet igen – ikväll för att, i en gastkramande do-or-die-giv, se till att alla umbäranden, allt lidande och all ångest inte varit förgäves.
Min beundran är oändlig.
* * *
Jag lyssnar däremot på min betydligt mindre slitstarka lekamen när den efter ännu en tidig flygning upp längs the eastern seabord, och därefter ännu en hektisk solouppvisning i konsten att utföra alla nödvändiga vardagsbestyr på några få korta eftermiddagstimmar, nu säger att den vill bli tillbakalutad i korresoffan och få lite glass och lite kaffe.
Varför lida, liksom…?
* * *
Tragedin är fulländad.
I natt få Kimmo Timonen inte spela överhuvudtaget,
Coach Q petar legendaren och slänger in Rundblad istället.
Varför la han inte av? Varför skulle han utsätta sig för den här förödmjukelsen?
Tänk om detta hänt Lidas…jag blir ledsen av blotta tanken.
Men som Robin Fredriksson – en av podcast-kungarna hos Svenska Fans – påminde om på twitter idag visste den svenska hockeyhistoriens största när det var dags och kom med följande visdomsord under avskedspressern i Detroit för tre år sedan:
”Retiring today allows me to walk away from the game with pride, rather than having the game walk away from me…”
Du skulle ha lyssnat på de orden, Kimmo…
* * *
Media i Tampa-trakten förhåller sig vanligtvis mycket väluppfostrat visavi Bolts, men idag är det en krönikör i Tribune – Martin Fennelley – som höjer rösten och skäller ut sina hjältar för att de utsatt sig själv aför något så omöjligt som att spela Game 7 mot New York Rangers och Kung Henrik på Garden.
”Few creatures to have ever roamed the earth, including T-Rex, are more imposing than Henrik Lundqvist in Game 7s”, menar Fennelly.
Ha ha, Tyrannosaurus Hankus!
* * *
Så inga eventuella ankvänner i spåret tar illa upp:
Jag hyser den största beundran även för Ducks.
De har när de varit som bäst – och det har de varit nästa hela tiden… – sett starkare och tyngre och vassare och mer kompletta ut än alla andra i hela slutspelsvalsen.
* * *
Sharks har enligt samstämmiga rapporter anlitat Pete DeBoer som ny coach.
Känns sådär, tycker jag.
Min bild är nog överdrivet negativ på grund av hans behandling av unga svenskarna i truppen, han tog ju ändå Devils till final 2012 – fast de egentligen inte hade där att göra.
Men ändå.
DeBoer framstår inte som svaret på problemen i San Jose.
* * *
En annan grej med Anaheim är att de i år har en aura, en utstrålning, ett skimmer som vi de senaste åren sett hos såna som Kings, Bruins och just Blackhawks.
Det är svårt att peka på vad det är, men man bara känner när man ser dem:
De här killarna har något speciellt på gång…
* * *
Fifa-pamparna som stirrar emot oss på bilder efter den ljuvliga FBI-raiden mot Lucifer Blatters imperium får mig att tänka på Immobilliare – konsortiet Michael Corleone försöker köpa i ”Gudfadern 3”.
Karaktärerna som i lönndom håller i trådarna i det företaget skulle alla kunna vara Blatter-kompisar.
* * *
Ikväll gör Jakob Silfverberg mål.
Likaså Johnny Oduya, faktiskt.
* * *
Om exakt en vecka, just den här tiden, spelas den första Stanley Cup-finalen 2015.
Då kommer ett av lagen som nu gör sig redo för mer lidande och mer ångest i United Center vara med.
Det andra kommer att vara utslängt från festen.
Avgörs det redan ikväll?
Vi vet snart.