Deja vu all over again, del 5 – The End

NY RANGERS – WASHINGTON 1-2 (Slut)
* * *
Ojvoj, nu fick man vara skurgumma, ordningsvakt och själasörjare i kommentatorsspåret…
Såna vulkanutbrott av vredgade invektiv!
Det värsta du, Eric J , kläckt ur dig genom åren är på sin höjd som Allan Edwalls svordomar i Emil i Lönneberga i jämförelse.
Nå, jag fattar att fans behöver avreagera sig i så bittra stunder, men jag förstår också att få vill stå för sina mest rasande salvor när känslorna såsmåningom svalnat – och alldeles oavsett finns det, eh, uttryck och förslag på gärningar vi håller det här trevliga lilla forumet rent från…
* * *
Så Bäckis dammar in Boyle i sargen strax innan avgörandet – och av allt att döma går Boyles axel sönder igen.
Vigneault blir snudd på Tortorella-tokig i båset, men vägrar kommentera incidenten efteråt.
– Jag uttalar mig inte om domarinsatsen, så ställ inga sådana frågor. Det var en tackling och sedan begick vi några misstag, morrar han.
Bäckis själv ställer sig frågande till beskyllningarna.
– Jag försöker forechecka och fullföljer en tackling. Det gör man i slutspelet, man fullföljer alla tacklingar.
* * *
Det ser ut som att Anaheim ger Calgary en liten lektion i ämnet slutspel i Disneyland…
* * *
Framförallt är det ju klantigt av Rangers att sluta spela de där sista sekunderna – och lämna Big Goal Wardo helt ensam framför Lundqvist.
Det tycker Lundqvist också.
– Det stinker, men det får bli en läxa oss. Man man måste fortsätta spela stenhårt tills slutsignalen går.
* * *
Nu har jag en massa grejor att skriva här, men fortsätt ni kommentera så länge matchen i Anaheim pågår.
Vi hörs igen när fredagskvällens dueller börjar.