En stilla kväll i Tampa-bukten

Ja, titta.
Solen går ner i Tampa-bukten, himlen färgas rosa och en stilla vindpust får palmkronorna utanför fönstret att rasslar slött i den varma kvällen…
Sämre tisdagar har jag upplevt.
Ett problem bara:
NBC Sports ingår inte i utbudet av tv-kanaler på hotellet jag gästar just ikväll, så jag kan inte ha vanlig tv-session under andra ronden i den västra konferensfinalen.
Istället får jag kolla på en stream på datorn och det går ju det med, men blir inte riktigt samma sak.
Farbror vill ligga på rygg i sängen och ha hockeyn på stor tv-skärm, förstår ni.
Jag ska dock försöka göra mitt bästa för att motstå frestelsen att gå ner i baren – där de underligt nog visar matchen – och bloggpumpar i alla fall tills vidare på sedvanligt sätt.
* * *
Vem satt parkerad i sätet bakom på flighten ner i morse om inte kommentatorsspårsfavoriten Pierre McGuire…
Jag hade lust att vända mig om och fråga om han kunde gissa vilken skola jag gått i, men vågade inte.
Det var för övrigt mer hockeymedia-adel på den Delta-kärran.
Pierre LeBrun, Kevin Allen från USA Today, Bruce Arthur från Toronto Star och fyra New York-kollegor flög med ner längs the eastern seabord.
Ett haveri hade varit hockeyjournalist-versionen av Buddy Hollys ”The day the music died”-kraschen i Iowa 1959…
* * *
David Rundblad får alltså klättra tillbaka upp på pressläktare efter den mindre lyckosamma insatsen i första conf-finalen.
Istället försöker coach punggreppare testa Kyle Cumiskey i det där tredje backparet som egentligen inte är.
Börjar kännas som ett ett stort frågetecken för Blackhawks, det där.
De har i många år förlitat sig väldigt mycket på The Big Four – Keith, Seabrook, Yellbear och Oduya – men också haft fint djup i truppen.
Var tog det vägen?
Kan man nå drömmarnas mål med endast två solida backpar?
Jag förstår de som tvivlar.
* * *
Ni äger verkligen gamle Biffen….
Jag har egentligen ingen ork för det här ikväll, det blev inte mer än två timmars sömn i natt heller – för andra dygnet i rad – och tröttheten snuddar vid det här laget det ren psykotiska, men stressen över vetskapen om hur arga och besvikna somliga i spåret blir om jag släcker lyset väger över.
Hur hamnade jag här? Hur blev jag er slav? Kan ingen människorättsorganisation engagera sig…
* * *
Min känsla är att Jakob Silfverberg är typen som bara växer ju mer framgång han har och ikväll kan den stora Tyler Johnson-explosionen komma.
You just watch…
* * *
Det är nog bäst jag påpekar att jag skojar i utgången ovan. Så viktig tror jag inte att jag är.
Men pliktkänslan mot världens bästa läsekrets är stor, det vill jag ändå påpeka.
* * *
OK, puckdrop i Honda Center.
Ankflocken kan skaffa sig herravälde över The Western Conference Finals nu.