Ett måste och en gyllene chans

Det är en gloriös vårmorgon på den amerikanska östkusten, en väldig sol värmer genom ett guldskimrande dis och klockan klämtar för hockeylaget New York Rangers.
För att återigen citera – eller snarare travestera – den store vardagsfilosofen Yogi Berra:
It’s getting late early för Blåskjortorna.
Finalen i Metropolitan-divisionen är fortfarande ung, men i playoff kan det gå undan och av alla ovedersägliga sanningar är det här den mest obönhörliga.
Det går an att ligga under med 2-0 efter de inledande matcherna, men inte om man börjat hemma.
Då har man försatt sig i en nästan omöjlig situation och får ägna resten av serien åt ångestfylld jakt på utjämning bakom fiendens linjer, som en gambler i Vegas som bränt alla stålar i de inledande givarna vid blackjack-borden
Så:
Matinén på Garden idag är en must-win för Rangers.
Samtidigt ler den nämnda morgonsolen där uppe vänligt åt det andra hockeylaget som är här idag.
Washington Capitals.
För det finns en annan lika obönhörlig sanning som brinner som ett heligt hopp i rummet där Bäckis och hans lagkamrater just nu sitter och förbereder sig för show.
Det behöver inte betyda så överdrivet mycket att leda med 2-0 efter de inledande matcherna, såvida man inte börjat borta.
Då har man verkligen tagit kommandot, satt motståndaren under ångvältspress och kan åka hem och spela matcher som är löften snarare än måsten.
Så:
Matinén på Garden idag är ett gyllene tillfälle för Caps.
* * *
– Showtime, showtime, skrek Patrick Kane när han hade fullbordat ett av sina konstverk i Chicagos serie mot Minnesota förra året och därmed var det slutspelets klassiska paroll myntad.
I förrgår formulerade Alex Ovetjkin årets dito.
Strax efter att han bombat in 1-0 med ett av de hårdaste skott som någonsin avlossats i the wooooorld’s most famous arena skrinnade den ryske superstjärnan förbi Henke Lundqvist och hojtade:
– All series, baby, all series!
Löftet fastnade i NBC:s mikrofoner och har gått ”viralt” i hela hockeyvärlden.
Undra på det.
Det låter ju så underbart kaxigt och självsäkert och Noel Gallagher-coolt.
Och inte så lite hånfullt…
Henke verkar dock måttligt skakad.
När någon tog upp ”attacken” efter träningen igår himlade han bara med ögonen.
– Om du tror det att det är tyst där ute har du aldrig varit i närheten av en hockeyrink. Just han håller alltid på och tjattrar. Jag bryr mig verkligen inte, hette det.
* * *
Det var Eric Clapton-konsert på Garden igår – och blir en ny i morgon kväll.
Så vakna skribenter har öppet läge om någon av målvakterna är fumliga med plocken.
”Jag trodde det var först i morgon Slowhand skulle uppträda här…”.
* * *
Men en sak är säker:
Om Ovie backar upp sina ord och hänger likadana kassar serien igenom, då blir det inte skoj för Henke.
Det var inte ett mål. Det var ett….övergrepp.
* * *
Inte så lite imponerande att vaktmästarna hinner riva Claptons scen, göra hallen redo för hockey – och sen förvandla den till konserthall igen.
Inom loppet av ett dygn.
Tillika är det coolt att tränga sig förbi förstärkare och svarta lådor det står ”Clapton” på i korridorerna under läktarvalven i den arla morgonstunden.
* * *
Nä, de utsatte inte gamle Doc Emrick för någon hälsovådlig bagarväckning i Chicago i morse.
Det är, har bloggen härmed glädjen att få avslöja, Kenny Albert och Joe Micheletti som tar dagens matiné
Jag träffar Joe i pressläktarhissen och frågar när de flög hem från Montreal i morse.
– Vi körde efter matchen igår och kom hit halv sju nånting. Man kan inte riskera att flighter är inställda såna här gånger, svarar han.
Slutspelskrigare!
* * *
Eftersom Clapton som sagt var här och spelade Armani-blues kunde Capitals inte, som brukligt, träna i matcharenan igår.
Istället fick de ta sig till Chelsea Piers några kvarter söderöver.
Inte direkt lyxigt, men åtminstone Bäckis bör ha fått lite extra inspiration, för där spelar hans fellow Gävle-legend Eken faktiskt hockey – med ett slags korplag – varje vecka.
Och ska man tro Eken var han Bäckis idol i yngre dagar…
* * *
Ska bli kul att se hur det går för Jesper Asth idag…
Ah, det lilla skämtet lär vara helt obegripligt för de som inte läste gårdagens intro, så här kommer en förklarande snutt i repris från igår:
Framåt gryningen igår, när jag svajade in på upploppet i den sista texten och kortslutningsgnistorna började slå om hjärnan, kom det ett uppfordrande läsarmail om att jag hade stavat Jesper Fasts namn fel.
”Han heter inte Fast. Han heter Fasth”, slogs det…eh, fast.
Jag försöker alltid vara tålmodig och vänlig när jag replikerar på den sortens läsarreaktioner, men lät i mitt mindre fräscha tillstånd antagligen rätt grinig när jag svarade.
Fel blev det också.
Jag meddelade att smålänningen hade tagit bort bokstaven F när han flyttade hit för att det skulle bli lättare i den amerikanska vardagen, sådeså.
”Okej, där fick jag lära mig nåt”, svarade läsaren. ”Men…du menar väl att han tog bort bokstaven H?”.
Hm.
Jo.
Det menade jag.
Hade varit lite konstigt om han, för att göra livet lättare, döpt om sig till Jesper Asth…
* * *
Jag vet inte om ni får se den amerikanska reklamen under hockeysändningarna, men just nu pumpar de oavbrutet med en film där Bäckis – oerhört imponerande… – skjuter fram Geico-loggan ur ett isblock.
Rätt kul, tycker jag.
Men modellen själv är inte fullt lika road.
– Det är inte lätt när hela laget sitter och tittar på match tillsammans, kan jag meddela. Då får man höra, suckar han.
Ha ha, det är rätt lätt att föreställa sig…
* * *
På Rangers officiella twitterkonto förekommer just nu inga stora bokstäver.
Orsak:
Stor bokstav heter ju ”capital” på engelska och så länge den här serien pågår vill Manhattan-klubben inte röra sådana.
Lite humor.
* * *
I väntan på att mannen utan hals ska komma ut och hålla pre game-presser står jag och hänger utanför Caps omklädningsrum och kan konstatera att materialaren lyssnar på Dwight Yoakam medan han slipar Mojo Johanssons skridskor.
Så nu är han min favoritmaterialare i världen – näst efter Pudding förstås.
* * *
Den här morgonövningen är, lätt häpnadsväckande, dagens enda match.
Så plötsligt ligger en hel lördagkväll öppen och fri.
Det kommer han som driver den här bloggen att utnyttja….
* * *
Capitals har genom åren haft så svårt att prestera under eftermiddagsmatcher att ämnet kommer upp under Trotz presskonferens.
– Det har blivit bättre än i höstas, men jag kan inte förneka. Vi har lättare att komma upp i varv på kvällarna, konstaterar coachen.
Jag förstår precis.
Det är omöjligt att få juicerna att flöda på rätt sätt på så här okristliga tider.
Därför är det här introt hutlöst kort för att vara i slutspelet – och vare sig formuleringar eller metaforer de roligaste.
Men det blir förhoppningsvis mer studs och temperament i gamle Biffen i takt med att eftermiddagen går.
En ekvation med en del ångestfyllt ”måste” och en del hoppfull ”chans” ska ju lösas.