Game 7, baby, del 2

NY RANGERS – WASHINGTON 0-1 (Period 1)
* * *
En del av garantin är inlöst.
För vem är det som – efter att Bäckis vunnit tung offensiv tekning och Mojo serverat en macka med majonäs på – kliver fram och vräker in 1-0 för Capitals om inte The Great Eight.
Så gör man när man lovat.
Stort.
Mycket stort.
* * *
För en gångs skull:
Det är riktigt brakande tryck redan innan laget som har den här hallen som hemmaplan kommer in på isen, till och med de med platser längst ner har kommit i tid – och sedan stiger stämningen oavbrutet mot det högsta nationalsångsvrålet jag hört här. Det är nästan lite Madhouse on Madison över det hela.
Sånt händer aldrig i MSG, men ikväll hände det.
* * *
Henke får göra en första kalasräddning när Beagle har helt öppet läge på en retur – sedan Burracuda, i sedvanligt oförskräckt stil, stuckit på kontring.
Det kommer krävas fler, känns det som.
* * *
Men när Ovetjkin går Messier on New York’s ass blir det, precis som ni noterat, väldigt, väldigt tyst.
Det är som när båda motorerna på en jumbo plötsligt slås av – mitt i luften.
* * *
Rick Nash, däremot, cementerar bilden av sig själv som en som inte kan göra mål i de verkligt avgörande ögonblicken.
Han får drömläge i numerärt underläge, kommer fri – och blir enkelt avväpnad av den store Holtby.
* * *
Ojvoj, den gode Chris Johnston från Sportsnet är in the house,
Då vet man att det är en riktigt stor match som ska avgöras.
Tillika vet man att det kan bli ystra post game-aktiviteter…
* * *
Det verkar vara Gris-Olles farfar som fått platsen närmast mig.
Han har Brad Richards-tröja (!) och verkar förhållandevis fredlig, som 70-plussare tenderar vara.
Men man vet aldrig, det här är Garden…
* * *
Det är dramatiskt redan under värmningen.
Tom Wilson väntar in i det längsta och ser till så att Chris Kreider inte får dra över en puck i Washingtons tomma kasse, vilket han tydligen gjorde senast.
Man får inte lämna något åt slumpen…
* * *
He he, Zuke tittar åt ett annat håll och förstår inte varför hela Garden plötsligt ”buar”, rycker förskräckt till – men så ser han att han själv är inzoomad i jumbon och får sin särskilda hälsning.
Då ler den glade norrmannen blygt igen.
* * *
Ja, Taddson, vad skulle hända om Brooks Laich och Brooks Orpik gifte sig?
Skulle båda heta Brooks Laich då – eller Brooks Orpik?
Jag tycker de ska göra det, bara för sakens skull – och så ska kan Larry Brooks vara vigselförrättare.
* * *
Glenn Frey från Eagles inzoomad i jumbon,
Nu är de verkliga hockeyfansen här…
* * *
Min bild är att Caps leder även i allmänt utförande.
De känns vassare, mindre stirriga och lika täta bakåt som i de första matcherna i den här serien.
Hemmaspelarna känns mer än lovligt nervös och tagna av allvaret.
* * *
Och när Frey vinkar i jumbon sätter DJ:n på ”Take it Easy”.
Det låter inte som den ultimata rekommendationen…
* * *
Själv ska jag dock ta det easy med en del snus, en del kaffe och en del babbel med valfri kollega.