Game 7, baby, del 6 – The End
NY RANGERS – WASHINGTON 2-1 (Slut, Övertid)
* * *
Det kommer att bli ihågkommet som ytterligare ett sånt där defining moment i Madison Square Garden-historien.
Jesper Fast – den alltmer briljante – river åt sig den lösa puck som ligger kvar efter tekning och får tillbaka den till Keith Yandle. Han spelar vidare till Dan Girardi, som skjuter – och på studsreturen dyker Derek Stepan upp och smäller in sudden-pucken som avgör hela serien och skickar New York Rangers till en ny konferensfinal.
Det är inte lätt att beskriva hur det känns att sitta i en en hall där det inträffar, men det känns som att hela scenen för några korta ögonblick fryser fast i tiden.
Det var lika när Kings avgjorde finalen i ifjol, när Chicago iscensatte sin galna slutforcering i Boston 2013 och när Crosby satte sudden-pucken i OS-finalen 2010.
Man vet direkt.
Det här glömmer jag aldrig…
* * *
The Final Four heter alltså Anaheim Ducks, Chicago Blackhawks, New York Rangers och Tampa Bay Lightning.
Och bucklan kommer till någon av följande svenska platser i sommar:
Gävle (Jakob Silfverberg).
Helsingborg (Hampus Lindholm).
Stockholm (Rickard Rakell, Johnny Oduya, Marcus Krüger,).
Russnäs (Niklas Hjalmarsson).
Skellefteå (David Rundblad).
Tyresö (Joakim Nordström).
Göteborg (Henrik Lundqvist)
Södertälje (Carl Hagelin).
Nässjö (Jesper Fast).
Tibro (Anton Strålman).
Örnsköldsvik (Victor Hedman).
Fint va?
* * *
Som jag skrev redan i förra inlägget:
Det är väldigt svårt att inte tycka synd om Washington Capitals den här gången.
Aldrig tidigare under Ovie- och Bäckis-eran har de spelat bättre playoff-hockey än under serierna mot Islanders och Rangers och de hade ju ett sataniskt tryck också under övertidsperioden ikväll.
Men det går fan inte.
De kommer aldrig förbi den förhatliga andrarundan.
* * *
Jag är en man som tror på vetenskap och alltid fnyser åt humbug och hokus pokus, men när jag studerar de här siffrorna måste till och med jag erkänna att det nästan känns lite kusligt.
5/13/13: Henrik 35 saves, Rangers win Game 7
5/13/14: Henrik 35 saves, Rangers win Game 7
5/13/15: Henrik 35 saves, Rangers win Game 7
Alltså, samma slags match, på samma datum tre år i rad – och exakt lika många räddningar varje gång.
Öh, Stephen King….har du en ny bok här, eller?
* * *
Jag träffar en mycket nedslagen Bäckis när han kommer lommande från omklädningsrummet, på väg mot spelarbussen för säsongens sista resa hem, en knapp timme efter det bittra slutet.
Det finns inte mycket att säga, men han konstaterar att det vände när Rangers fick in 1-1-målet när en och fyrtio återstod av Game 5.
– Vi skulle dödat den här serien då, säger han och försvinner iväg nerför rampen mot 33:e gatan.
* * *
Hagman hemma i Stockholm – han som med jämna mellanrum blir sammanblandad med en Lindholm i södra Kalifornien – febrar om att alla vill veta vad Lundqvist och Ovetjkin sa till varandra under the handshake.
Men jag kan tyvärr inte stilla unge redaktörns nyfikenhet, Ovie pratar knappt alls efteråt och Henke säger bara att det var artigt och trevligt och att alla bara önskade varandra lycka till.
Den där garantin är glömd nu.
Ovie sa vad han måste säga, det höll inte och – big deal.
* * *
Spelschemat för konferensfinalerna kom ut så snabbt att man knappt han konstatera att den här matchen var avgjord, men precis som det ryktades alltså:
Rangers och Bolts första match spelas på lördag, 13.00 amerikansk östkusttid (19.00 i Sverige) och Ducks och Hawks första spelas på söndag, 15.00 amerikansk östkusttid (21.00 i Sverige).
Sedan är starttiden genomgående 02.00 eller 03.00 för er där hemma.
Sorry about that.
* * *
Hur det går i konferensfinalerna ska jag be att få återkomma om. Ett tips ska tänkas ut och publiceras nånstans på, tja, typ fredag.
Men jag sa ju före slutspelet att jag trodde Tampa och Chicago skulle spela final (och bytte sedan helt dumt spår och började tro på Montreal, men det tar vi inget extra för just nu) och jag ser ingen riktig anledning att ändra på det nu.
* * *
Nu är klockan halv två i New York och oh, yes.
Det är dags.
Jag ska fira av den här serien med några riktigt kalla.
Vi hörs till helgen.
