Get ready to suffer

Det var Bob Hartley, Calgarys citatmaskin till coach, som sa det när hans unga lejon blev utslagna av Anaheim i förrgår:
– Den här investeringen i erfarenhet är enorm för oss. Nu vet våra spelare hur mycket man måste lida för att vinna i Stanley Cup.
Inte kriga.
Inte kämpa.
Inte offra sig.
Lida.
Eller ”suffer, som var det engelska uttryck Hartley använde.
Det är alldeles sant det.
Den som vill ha framgång i detta den amerikanska proffsidrottens hårdaste och svåraste slutspel måste vara beredd att utstå regelrätta kval och plågor – såväl fysiskt som mentalt och emotionellt.
Självaste Wayne Gretzky berättade ju en gång om att det var först när Oilers hade förlorat finalen mot New York Islanders 1983 och han efteråt råkade titta in in i mästarnas omklädningsrum – och såg hur de snarare än att fira fick hjälp att plåstra om sår, linda om trasiga revben och lägga is på ohyggliga blåmärken – han verkligen förstod vad som krävs för att nå ända fram
I kväll får vi veta om Tampa Bay Lightning förstått och är redo att lida.
De måste.
Annars är det här med all säkerhet säsongens sista match i Amalie Arena.
Mina tvivel är avsevärda.
Jag tycker Bolts uppträtt lite naivt och godtroget i serien mot Montreal och tidvis tagit sig friheten att inte alls satsa de hundratjugo procent som alltid är absolut nödvändiga. För att det liksom varit klart. För att det ju ändå gick så bra i den där förövningen som kallas grundserien. För att allt ordnar sig till sist.
Det är då man tappar 3-0-ledningar…
Nu har de en sista chans att visa att de tvivlen är omotiverade och att de är villiga att lida
För varann, för vinst, för Stanley Cup.
* * *
Om Capitals avgjort den andra serien i öst i söndags var planen att bloggen skulle befinna sig i Florida-värmen ikväll.
Men med ett Game 7-drama coming up på Manhattan redan i morrn – komplett med morgonvärmningar som inte går att missa – blev det lite för tajt.
Nästa vecka kanske…jag skulle inte ha något emot en sittning på Champions nu.
Men tills dess:
The legendary korresoffa.
Där är det ingen som lider.
Där har man det bara…paradisiskt.
* * *
Kärnan i Habs trupp har mer rutin och fattar exakt vad som fordras – speciellt i det utsatta läge de ju alltjämt befinner sig.
Men de inte bara är redo att blotta sig för vilka plågor som helst.
De vet hur man psykar sin motståndare också.
Och samtidigt pumpar sig själv full av tro och hopp.
Särskilt gäller ju det superstjärnan och slutspelsartisten PK Subban.
Det var, i alla fall delvis, tack vare hans bergfasta tro på sig själv som de till slut knockade ett chockat Boston ifjol.
Så tar lagkamraterna bara rygg på honom i Amalie kan det bli en oförglömlig natt för Julia och Chall-Åsa och alla andra passionerade Montreal-fans.
* * *
Kan ni haja att det igår var exakt en månad sedan grundserien tog slut – och att det på fredag är en månad sedan de första slutspelsmatcherna spelades.
Tiden går verkligen ohyggligt fort när det här racet drar igång.
Å andra sidan känns det bra länge sedan vi funderade på firstround-lag som Ottawa, Nashville, Pittsburgh, Detroit och Vancouver.
För att inte tala om de som aldrig gick till playoff överhuvudtaget.
Finns dom?
* * *
Ryan Callahan gör alltså en Jonathan Ericsson och får blindtarmsinflammation mitt under pågående slutspelsdrama.
Sur tajming.
Och så lagom bra för Lightning.
Cally är inte framträdande och viktig som han en gång var i New York, men ändå.
En sån här kväll hade hans hjärta behövts.
* * *
Ligan är mycket hemlig om när konferensfinalerna börjar spelas, men Lille Fridolf Boudreau försade sig idag och nämnde något om en första match mellan Ducks och Blackhawks på söndag eftermiddag.
Det betyder sannolikt att den östra finalen – mellan vilka det nu blir – börjar på lördag.
Så då vet ni det.
* * *
En i Tampa-lägret som definitivt lider är Youngblood Ekeliw.
Han har jobbat hela kvällen, men nu skyndat hem till Örby med taxi och kan knappt andas.
”Win for Cally”, är allt han får ur sig när man försöker kontakta honom…
* * *
På vardagsrumsbordet framför korresoffan – lakrits och en dubbel dajm, inköpt på Scandinavian House på Park Avenue idag.
Det tyckte jag kunde unna mig en sån här kväll.
Det är hockeyspelarna som ska lida, inte jag…
Och nu får vi se om de är beredda att göra det.