Get ready to suffer, del 2

TAMPA – MONTREAL 1-0 (Period 1)
* * *
Först är det avvaktande.
Sedan tar Habs över.
Så gör Bolts, som en, eh, ja, blixt från klar himmel, mål.
Och därefter är det bara hemmalaget.
Denna sällsamma sport…
Men spännande är det.
* * *
När Price tittar i plocken efter Kucherov-pucken som, out of the blue, går in ser han ut som en turist i Smögen som fått sin glass stulen av en fräck fiskmås.
* * *
Om det är som både Zanoj och Sjöquist säger, att Morgan Freeman sjöng kanadensiska nationalsången i Amalie, då var den väl ett rop på frihet…
* * *
Plekanec känns het, tycker jag.
Det är han som kommer frälsa Julia och Åsa – om nu någon gör det.
* * *
Om Callahan kommer tillbaka nåt mer och till exempel spelar en eventuell Game 7 – jo, så snabbt återvände faktiskt Jonte 2009 – får han räkna med många elaka klubbspetsar i höger ljumsktrakt.
Så är det bara – och det är just därför klubbarna särskilt nu i slutspelet försöker hålla alla skador hemliga och kommer med sina ”Lower body injury”-floskler.
* * *
Teemu, det är NBC:s konstiga uppmickning som får det att låta olika högt i vissa hallar.
I Tampa är det tvärtom ett sjujävla liv och väldigt högljutt även till vardags – och nu kan jag bara tänka mig.
* * *
Big Ben Bishop ser i alla fall ut att ha rätt inställning ikväll.
Den här perioden var hans bästa på länge.
Han inte bara stoppade allt som kom emot honom.
Han hade – pondus.
Det har vi inte sett mycket av as of lately.
* * *
NBC har alltså både Kenny Albert och Joe Micheletti och Pierre McGuire på plats i Tampa?
Det måste ju vara Pierre som trängt sig på.
Producenterna hade bestämt att ja, Kenny och Joe fortsätter följa den serien, men plötsligt kom Pierre och grinade över att han inte hade någon match och till slut fick de ge med sig.
Det är min bild.
* * *
Efter några minuter rasar Örby-blixten om att det ser för jävligt ut, att Bolts ändå inte har nåt i en konferensfinal att göra och vad fan menar Cooper med att ha Drouin på läktaren, ”oförklarligt och oförsvarbart”, kallas det.
Sen ändras tonläget snabbt och Cooper är plötsligt den bästa coach som funnits…
* * *
John J, fem plus för den klapp-klapp-mackan till Tobias, ha ha!
* * *
Dajm och kaffe…inte dumt det.