Grace unde pressure, del 5

CHICAGO – ANAHEIM 4-4 (Period 4, OT pågår)
* * *
Nattmangling var det.
Den hjälte som till slut kliver fram kommer vara en Midnight Rambler, för att citera Rolling Stones – vilket man såklart ska göra så fort man får chansen.
Ohyggligt spännande.
* * *
Det går inte att låta bli att återkomma till Blackhawks backsituation.
Fyra backar spelar hela tiden – och för andra gången på bara några dygn ska de in i en femte övertidperiod.
Det ska inte gå…
* * *
Silfverberg åkte på en jävla propp och försvann ut i omklädningsrummet ett tag, men som jag förstår saken återkom han precis i slutet.
Så det är fortfarande han som kan bli The Midnight Rambler – ”the one that shut the kitchen door”.
* * *
Det är fan inte schysst mot legendaren Kimmo, det här.
Hur ska han kunna känna sig annat än vilsen och osäker när han sitter på bänken precis hela tiden och plötsligt kastas in för att ta enstaka byten i en av säsongens mest intensiva matcher?
Coach punggrepparen – och GM Bowman – får på sig rätt mycket av den här prekära backsituationen.
* * *
Om Ducks får ett powerplay…då kan det vara slut snabbt.
* * *
Sharp hade matchen på klubbladet i slutet, men Peter Schmeichel blev så stor som han alltid blivit i den sortens situationer…
* * *
Yellbear…plötsligt får jag också för mig att det faktiskt är han som gör det.