Grace under pressure, del 4

CHICAGO – ANAHEIM 4-4 (Period 3, OT väntar)
* * *
Det där var…bland det mest absurda jag sett.
Någonsin.
Alla kategorier.
När det gått 8.41 av tredje har Hawks gått upp i 3-1-ledning och i praktiken utjämnat serien.
Men 37 sekunder senare står det alltså 3-4.
Jo, Ducks gör tre mål på 37 sekunder.
08.42: 3-2 Ryan Kesler.
09.05: 3-3 Matt Beleskey
09.19: 3-4 Corey Perry.
Och mellan andra och tredje perioden hinner coach Q ta en timeout.
Men förgäves…
Makalöst starkt av Ducks, förstås – men Hawks kollapsar ju totalt också.
Det ska inte kunna hända ett lag av den kalibern – i en så stor match.
Herrejisses.
Men leave it to Showtime Kane att komma tillbaka från en sådan rungande örfil och fixa kvittering.
Det är är ju, i sig, också ett tecken på styrka. De flesta hade fortsatt braka ihop efter den där chocken, men Kane bara biter ihop och replikerar.
Och here we go:
Nattmangling i United Center.
* * *
Debatten om att det inte görs tillräckligt mycket mål i slutspelet känns rätt avslutad…
* * *
Toronto Maple Leafs gjorde alltså tre mål på 23 sekunder i slutspelet 1979.
Men det vi såg nyss var historiens nästa snabbaste tremålsvändning.
Stort.
* * *
Hjälte?
Det känns svårt att räkna bort Perry. Vilket jävla monster han varit. Men jag sa Jacke från början så vinner Ducks är det han som gör det.
Det känns å andra sidan svårt att räkna bort Hawks också. De vinner ju alltid i sudden. Och – Duncan Keith sätter den nu.