Halvvägs till himlen, del 5 – The End

NY RANGERS – TAMPA 2-1 (Slut)
* * *
Snart kan jag ha raden ovan fastnålad, som det heter på twitter.
Och jag känner viss oro över det.
När samma sifferkombinationer återkommer för ofta blir det gärna som för Hurley och hans lottonummer – 4, 8, 15, 16, 23, 42 – i ”Lost”.
Kom ihåg var ni läste det först…
* * *
Vi är nu så djupt inne i slutspelet att Henke inte längre kan möta media vid sin plats omklädningsrummet.
Det är för många som vill prata med honom.
Så precis som ifjol kommer han till stora intervjurummet och håller presskonferens istället och det är en syn.
Vi andra – och även de bland oss som faktiskt försökt klä upp sig… – ser ut som luffare från Tranås när han dyker upp i en midnattsblå kostym som sitter a million bucks på honom.
Knäckande.
* * *
Upprullningen innan Palat – stor favorit i Örby, han också – stänker in kvitteringen håller världsklass.
Just idag får de inte så många chanser att iscensätta såna shownummer, för Rangers backar svarar för sin kanske mest felfria insats i hela slutspelet, men kan de få ner pucken och snurra likadant lite oftare i fortsättningen, oh yes – då blir detta en mycket lång serie.
* * *
Henke kommer med den ultimata komplimangen när han får frågor om matchhjälten Dominic Moore.
– Han förbereder sig nästan som en målvakt, säger han.
Då har man gjort intryck på Lundqvist…
* * *
Till och med Dan Boyle var bra idag.
Nej, jag skojar inte.
* * *
Nu går åskan över Manhattan.
Det kan ju inte vara annat än ett bra omen för Lightning inför returen på måndag.
* * *
Den andre Boyle, Brian, är skadad – inte hemma och föder barn, som någon felaktigt uppgav för mig.
Huruvida han återkommer i den här serien är oklart.
* * *
Nu ska Biffen gå ut och äta, eh, jag biff.
Men vid 21.00 i morgon, er tid, sitter jag i korresoffan för att klippa vad som har alla förutsättningar att bli en monstermatch mellan Ducks och Blackhawks.
Var med då!