Knockin’ on Heaven’s Door, del 2

NY RANGERS – TAMPA 0-0 (Period 1)
* * *
The times they are-a-changing.
Typ.
Det är Rangers har pucken och ligger på och snurrar i Tampas zon.
Men samtidigt spelar Bolts oändligt mycket tajtare i defensiven än senaste – och det syns direkt att Big Ben tänker vara betydligt bättre.
Så det är mållöst efter de 20 första, mycket underhållande minuterna.
* * *
Fan vet om inte nånting förlöstes hos Martin St. Louis med målet i Amalie .
Han ser ut att ha blivit tio år yngre på två dygn.
* * *
Första avblåsningen kommer först efter tre och en halv minut.
Då vet man att det är…furiöst.
Och under tiden hinner Johnson bjudas på ett friläge och Martin St. Louis schabbla bort bra skottläge.
Ojvoj.
* * *
Ha ha, John Amirante tas emot som vore han en förlorad son just hemkommen från 20 års fångenskap i främmande land.
Inte sedan Elvis gjorde sina Vegas-framträdanden 1968 har en vokalist stått för en lika bejublad comeback.
* * *
Aj, Big Ben får en puck rätt i klockspelet under matchvärmningen, viker sig dubbel och försvinner ut i omklädningsrummet.
Well, vi är några som samlats här ikväll som viker oss i empati, för vi vet precis hur det känns såna gånger.
Vi vet emellertid också att det, barmhärtigt nog, brukar gå över påfallande snabbt så det är inte särskilt överraskande att han ändå kommer ut för puck drop 20 minuter senare – men det är likafullt glädjande att se.
* * *
Och vad för sång kommer Rangers in för matchvärmning till om inte Jane’s Addictions ”Superhero” – ledmotivet från ”Entourage”!
Genialt drag av Gardens DJ.
* * *
Däremot ser det ut som att Pacquette gör illa sig på riktigt när han täcker ett Brassard-skott med handen – och strax efteråt lämnar isen via zamboni-entrén.
* * *
Och för att fullborda Entourage-festen:
Kevin Dillon – det vill säga självaste Johnny Drama! – blir inzoomad i jumbotronen, iförd Rangers-jersey och allt.
Hur stort som helst!
* * *
Ha ha, Johan Ekberg – jag tycker det ser ut som att Johnson sköter sig med den äran borta vid 206:an.
Alla åskådare kommer till sina platser i en orderly fashion.
* * *
Nya besked om vad mamma Hedman egentligen tycker om sonens kalufs.
Hon gillar, rapporterar Eken från den nyligen avslutade eftermiddagssittningen på bar i närheten av Garden, när han har håret uppsatt – men tycker inte riktigt om när det hänger i ansiktet under exempelvis nationalsången.
Det låter som en riktig ångermanländsk mamma!
* * *
Mer kändisar i jumbon:
Ray ”Everybody Loves Raymond” Romano, komplett med gråsprängt slutspelsskägg.
* * *
John J, var är du? Jag saknar dig.
* * *
Herr Pacquette kommer dock tillbaka i slutet av perioden – med handen i ett pacquette…
* * *
Och jumbotronadministratören bara fortsätter sprida ess över oss.
Larry David också.
Larry David!
Vad tycker han om den här råbarkade sporten?
* * *
Bolts gör nog klokt i att ta lite snabbare byten.
Det går undan i den här matchen och precis på slutet var det väldigt nära en too-many-man igen.
* * *
De sköt bara fyra ynka skott i första, men det är andraperioderna som varit Tampas stora klang- och jubelföreställning under de tre närmast föregående matcherna.
Jag förväntar mig inget mindre sprudlande nu.