Knockin’ on Heaven’s Door, del 5 – The End

NY RANGERS – TAMPA 0-2 (Slut)
* * *
Var det här sista matchen på Madison Square Garden för säsongen?
Den frågan ställde vi redan inför, och efter, femte matchen i serien mot Washington – och den framstod som högst seriös då också.
Men nu känns det snudd på omöjligt att svara något annat än ”ja, förmodligen”.
Så länge Bolts spelade rock ’n’ roll-hockey och varvade sin offensiva fyrverkeri-show med defensiv nonchalans kändes det som att Rangers trots allt hela tiden hade en chans , men när det nu visat sig att Strålle och Vigge och deras kompanjoner kan stänga ner matcher också…då är det nog bara att hänga in i den här ackrediteringsbrickan i garderoben.
Till skillnad från när de låg under med 3-1 mot Pittsburgh ifjol har jag dock inga planer på att slänga den innan allt är sagt och gjort.
Man vet aldrig, Blueshirts reser ändå söderöver med sin sällsamma Elimination Game Magic och som Henke konstaterar:
– Det är inte som att vi inte varit med om det här förut.
Nej.
Och som det brukar heta i en mig närstående podcast:
The bigger the game, ju större King…
* * *
Ännu en gång är det mediascrum monumentale runt både Vigge och Strålle inne hos Lightning efteråt.
Undra på det.
Bägge två var monster där ute ikväll.
Och nu är de en endaste seger från Stanley Cup-final.
– Hörrdudu, det försöker jag låta bli att tänka på. Vi måste slå Rangers en gång till och det kommer bli extremt svårt. En match i taget, säger Vigge.
Rätt attityd har han också, den framtida Norris Trophy-vinnaren.
* * *
Det känns lite overkligt, men i morgon kväll sitter bloggen i värmen på Champions igen.
Hänger ni på dit?
Kul.