Korresoffan groove

Åh, soffan.
Fina, fina korresoffan.
Den stora upplevelsen är ju såklart att vara ute i the playoff action och smaka på live-nerven, men nuförtiden känns det väldigt gott även att komma hem och klippa en slutspelskväll vid tv:n, i soffornas svar på Patrick Kane.
Det är väl åldern.
Men också känslan av mer överblick, att slippa oro över ackrediteringar och trilskande nät (ta i trä…) och det fina i att kunna ringa in en delivery-beställning från Notaro nere på hörnet.
Och så behöver en gammal idiot inte skämmas om han sätter på sig två olika skor…
Så:
Nu har vi en grym kväll afton ihop på det här sättet
* * *
Vi kan få vara med om något så unikt som två fullbordade sweeps i en och samma giv ikväll.
Bolts kan ju ta fjärde raka mot Habs hemma i Amalie Arena och Blackhawks likaså mot Wild i i Excel Energy Center.
Jag tror att Tampa klarar det, men att Wild tvingar fram en Game i United Center.
Just därför blir det förstås tvärtom.
Vad tror läsekretsen?
* * *
Jag fattar verkligen inte heller varför Pär Mårts helt utan anledning plötsligt går ut och kapar Hagelin.
Vad ska det vara bra för?
Underlättar det i relationen med NHL-proffsen, efter fiaskon som det med Bengan Hörnqvist?
Blir det lättare, tror man, att få hem Hagges gode vän Henrik Lundqvist då?
Så onödigt och dumt.
* * *
Om någon sagt…var jag nu på väg att skriva om Tampas läge inför fjärde fajten med Montreal.
Men någon sa ju, faktiskt.
Professor Hugosson – ni vet, Linus på Pro Hockey – tippade, djärvt och utmanande som det kändes då, att Bolts skulle svepa i den här serien.
Oerhört snyggt om han sätter den profetian ikväll.
* * *
Det var bara tre minuter kvar tills köket skulle stänga när jag, med nya dojor på fötterna, hastade in på Tha Hamilton igår kväll, men jag hann få in en crabcake-beställning.
Sedan satt jag och pratade med en bartender som visade sig vara från Boston och höll stenhårt på Bruins.
– PJ Axelsson är en av mina största favoriter genom alla tider, slog han fast.
Pebbens legend lever för evigt.
* * *
I någon mån är det förstås tur när man får in ett segermål som det Tyler Johnson frälste Bolts med i sista sekunden igår.
Men inte bara.
Det är aldrig frustrerade lag på nedgång, med hjärtat fullt av tvivel, som gör såna mål.
Det är lag som har självförtroende, swagger och rätt sorts vinnarattityd.
Som Tampa – och som Washington.
* * *
När vi spelade in podd för någon timme sedan – den finns ute nu, på sportbladet.se – hade Youngblood Ekan Tomas Vanek etta på listan över chokers i det pågående slutspelet.
Och ja, det börjar väl kännas som att den där bilden av allt skulle bli finemang bara han fick komma ”hem” till Minnesota börjat krackelera rätt ordentligt.
* * *
Julia, hedrar du oss med din närvaro i natt också – eller har du slutligen gett upp?
Det vore tråkigt, tycker jag.
* * *
Ekeliw försökte för övrigt låta avslappnad och lugn inför Tampa-matchen, men mig lurar han ju inte.
Han vill så oerhört gärna se en sweep – så att han kan terra kompisen Simmen när de ses i Dalarna till helgen.
Och jag kan förstå.
Simmen var inte vad man kallar en god vinnare när skon satt på andra foten för ett år sedan…
* * *
Blackhawks har fortfarande inte gjort några mål precis på slutsignalen, men de har ju allt det där som är så avgörande i slutspel, de också – och därtill ännu fler matchvinnare än Tampa.
Det är därför det här, förr eller senare, slutar med en ny heartbreak för Wild.
Dock:
De brukar, som det heter, maila in åtminstone en match per serie och jag har som sagt en känsla av att det här är den matchen.
* * *
Men först:
Till Tampa.
Må det smälla – hårt.