Om så himlen faller, del 5 – The End

TAMPA – NY RANGERS 3-7 (Slut)
* * *
Jag säger det igen.
Game 7, baby.
Med en plats i Stanley Cup-finalen i potten.
På Garden.
En fredagkväll.
Det kommer inte bara bli nåt.
Det kommer bli…bibliskt.
* * *
Hörrdu, ”Hek i USA”.
Det var då ett jävla tjatande om sorteringen av kommentarer.
Som åtskilliga av dina fellow kommentatorer försökt upplysa dig om under natten handlar det om dina inställningar.
Läs här noga vad Tobias Pettersson säger åt dig:
”Jag skrev till dig i ett annat inlägg, problemet är inte i bloggen, problemet är i dina inställningar. Under blogginlägget har du en grej du kan ändra, ”Sortera efter”, där kan du välja mellan Bäst, Nyaste eller Äldsta. Byt till det du vill ha, gissar att du har på ”Bäst” just nu…Skyll inte dina egna felaktiga inställningar på bloggen.”
Basta!
* * *
Hat trick, och sammanlagt fem poäng, av Brassard. Tre assist och mål av Nash, som aldrig gjort en bättre playoff-match.
Jo, det var många av de stora som steppade upp hos Rangers i natt.
Men den allra störste, den som sitter med Broadway-hatten och ler efteråt, är King Lundqvist.
Mister Elimination Game levererade igen.
* * *
Pretty Boy Cooper sa i morse att han inte fruktar en Game 7 i New York – men att han verkligen inte vill flyga upp till världsmetropolen igen.
– Jag skulle verkligen vilja ha några dagar när jag slipper kliva på ett flygplan, hette det.
Sorry, Jon.
Det är bara att spänna fast säkerhetsbältet ännu en gång.
Och detsamma gäller mig, hyggligt tidigt imorrn,.
Så jag drar ner rullgardinen för i natt – och återkommer med övriga intryck från korresoffan innan infernot i Madhouse on Madison i morgon kväll.