One more time, del 2

ANAHEIM – CHICAGO 0-2 (Period 1)
* * *
Chicagos General Patton skriver sin egen legend mitt i steget.
Först hugger han – captain Toews – kvickt som en vessla in returen på ett Yellbear-skott.
Sedan får gästerna powerplay och då hinner Orange County knappt blinka förrän han bombar in sitt andra mål.
Han baxar alltså på egen hand upp sitt lag i 2-0-ledning direkt i årets viktigaste match.
Så ser ledarskap ut.
Så ser clutch ut.
Så ser femstjärnig hockeykonst ut.
Oerhört.
* * *
Första målet är alltid viktigt såna här gånger, men det känns inte som det har samma betydelse i den här matchen som det hade i den förstoppningsartade dragkampen några kvarter från där jag sitter igår kväll.
Inte ens det andra känns särskilt avgörande.
Ducks vet hur man kommer tillbaka från tunga underlägen och samlar sig snart till en kontra-push det säkert skulle kunna gå att skriva hela romaner om.
* * *
Nationalsången var verkligen anskrämlig. Han i Boston med fistbumpen framstod som Jussi Björling i jämförelse.
* * *
Wayne Gretzky är tydligen på plats i Honda Center ikväll och då passar Jonathan Toews på att säkra karriärens 99:e slutspelspoäng.
Det är nånting väldigt ödesmättat med det…
* * *
Det var ett tag sedan någon sa nåt om ”den moraliska finalen” nu och let me till you:
Åtskilliga av de tunga tyckare från Kanada som tidigare sett det som självklart att västlaget vinner Stanley Cup lät betydligt mer osäkra igår.
Bolts hade karisma igår, både på isen och i omklädningsrummet efteråt, och den karisman var inte svårtydd.
Den såg ut som den som brukar lysa om vinnare.
* * *
Ja, my goodness – NBC skickade alltså gamle Doc på cross continental-flight i morse och har honom i kommentatorshytten i Kalifornien, mindre än ett dygn efter han lämnade diton i New York.
Det vittnar om att kanalen ser det som oerhört viktigt att han kommentarer de stora matcherna och det i sin tur vittnar om att de har data som säger att han trollbinder den stora allmänheten.
För de hockeyfrälsta – som John J – är ju så lagom förtjusta…
* * *
Andersen har inte övertygat.
Ännu.
* * *
Jag borde följa Skånske Jans exempel, men slutspelet är Biffen-årets höjdpunkt och först när det är över helt och hållet är det dags att börja tänka på damage control.
Så:
Ikväll ska lämpligt etablissemang i grannskapet få leverera en riktigt juicy burger…