Stanley Cup-dans i tre akter, del 3

MONTREAL – TAMPA 1-4 (Period 2)
* * *
Oh shit, Montreal.
Steven ”Joe Thornton” gör mål.
Om det innebär att proppen går ur – som den i avloppet i min dusch när en viss vän som tappar hår som en hel katt varit på besök – och den den mördande kobran från Markham i Ontario blir sig själv igen, då blir det här jobbigt.
Eller snarare ännu jobbigare…
* * *
Det är ju inte domarna som är dåliga, eller partiska i den här matchen.
Det är Habs som tar otroligt korkade utvisningar hela tiden.
* * *
Ekeliw kan sin hockey han.
När jag messade och frågade hur det kändes under Montreals monsterdominans i början svarade han:
– Om vi håller 1-0 i första är jag nöjd. Då kan vi växa in i matchen.
Klockren analys.
* * *
Bell Centre är en fantastiskt elektrisk och högljudd arena när Habs spelar bra.
Men det finns samtidigt ingenting som kan vara så tyst som Katedralen när det går så här.
* * *
Det är 198 majestätiska centimeter som kommer stävande när Vigge Hedman smyger upp i sista PP:t och dödar matchen helt med sin 4-1-kasse.
* * *
Jarkkos Ekeliw-rapport:
”Han mår toppen. Ylade något om slutspelskungen när Stamkos gjorde mål. Tror han drar hem till tredje”.
* * *
Professor Hugosson visste kanske vad han talade om när han tippade att Lightning skulle sweepa i den här serien…
* * *
Alltså, när jag säger starkt kaffe menar jag ju inte starkt kaffe på riktigt.
Jag menar att jag doserar lite mer av den amerikanska kattsanden i bryggaren…
* * *
Ja, nu ska Prust förstås ut och ”markera” i tredje.
Suck.
Han borde gå hem och läsa en bra bok istället.
* * *
1-7 blir det, till sist.