Stanley Cup-dans i tre delar, del 6

CHICAGO-MINNESOTA 2-0 (Period 1)
* * *
Han har ju ohygglig tur just den här gången, men ändå.
Det är så typiskt att just Kapten Toews är den om bryter dödläget i en match av det här slaget.
Han är den moderna erans Mark Messier.
* * *
Det roligaste med att bevaka The Hives besök hos Letterman – sommaren 2004 var det – var att de var där och repade på förmiddagen.
Då kunde man trampa omkring på scenen, ta på Daves skrivbord (men inte sitta i stolen; det fick man uttryckligen inte och bara Pelle vågade trotsa förbudet) och trampa omkring bland bänkraderna ute i teatern.
Allt såg mycket mindre ut än man föreställer sig, det var precis så kallt som alla sagt och Biff Henderson tittade lugubert på Biffen.
Själva sändningen fick jag tillbringa i Green Room bakom scenen och det var coolt det med.
* * *
Sugar Kane behöver däremot ingen tur för att pricka in tvåan.
Det är ett klassiskt Showtime-mål.
* * *
Tur inte Tobias Pettersson håller på Minnesota – eller ser den här matchen.
Då hade han haft ett och annat att säga om bedömningen när Oduya slår armarna runt Stewarts smalben.
Men vi har ju MN Johan in action och han kan ju också fart på adrenalinet.
Vad tyckte du?
* * *
Åh, sickna juicy tacos.
Rena Calle Järnkrok-klassen.
* * *
Ibland är Corey Crawford bättre än sitt rykte…
* * *
Och i The Pond har Ducks snabbt inlett slakten.
Snart är alla kanadensiska lag utslagna.