The Burning Desire, del 2

TAMPA – NY RANGERS 0-1 (Period 1)
* * *
Nu blommar löken, det kokta fläsket är stekt och fan tog just bofinken.
Rick Nash tror plötsligt att det är grundserie och gör mål med just den typ av power-move vi känner från oktober och november
Han kanske blev inspirerad av ”Entourage”-filmen och tänkte…kan Turtle vara stjärna så kan jag.
* * *
Annars kan man konstatera att det är mindre av shootout i Rio Grande ikväll.
Rangers försöker verkligen tajta till det i både mittzonen och egen zon och smäller också på riktigt duktigt när de får chansen.
Men Bolts förmåga att, som Hagge sa i morse, skapa saker av ingenting, är intakt och det är ju hemmalaget som har de allra vassaste chanserna ikväll också.
MVP-Johnson har till exempel en klockren i stolpen.
Så:
Det här är fortfarande hyperintressant.
* * *
När det är James Sheppard som kommer loss i friläge känns det som att man redan i höjd med blålinjen vet att det, så att säga, inte kommer bli nåt…
* * *
Vad som än händer ikväll kan Glen Sather – som står och tuggar på en otänd cigarr i loungen efter värmningen – och Steve Yzerman båda ta sig en en fin whiskey efteråt.
Bägge två har nämligen blivit nominerade som General Managers of the year, ihop med Murray i Anaheim.
Det såg nog Stealth-flygaren komma på ålderns höst…
* * *
Bilden att Rangers tajtat till det i egen zon krackelerar något när Kucherov direkt efter en tekning plötsligt står så ren framför Henke att han hunnit gå ut och köpa en lott och ändå hunnit tillbaka för att skjuta.
Den 21-årige ryssen blir dock även själv så förbluffad att han vispar upp pucken i taket, nästan.
* * *
Jovisst, jag har backup på högerflanken i pressläktaren – av The Legendary Front 242-Åke.
Fantastiskt kul.
Och därtill något av ett cirklarna-sluts-moment.
Det är Tomas förtjänst att den här bloggen alls finns. Det var han som, hösten 2008, lanserade idén – och som de som varit med riktigt länge minns drev vi ju den inledningsvis tillsammans.
Så det är ju inte mer än rätt att vi nästan åtta år senare äntligen ser en stor NHL-match ihop.
* * *
Det känns som att det är ännu mer Rangers-fans här ikväll.
Egentligen ska det inte vara några alls, Lightning kräver att de som beställer biljetter på nätet ska ha en Florida-adress, men som vi konstaterat tidigare:
Det är väldigt många New York-bor som bor här på vintern och har sådana adresser.
* * *
Om Bolts gör ett visst antal mål ikväll – jag missar exakt hur många – bjuder en frisersalong i stan på gratis klippning, meddelas det via monsterjumbotronen.
– Taskigt, säger Ros.
Ha ha.
Han har – om vi uttrycker det så – ingen jättekalufs…
* * *
Plötsligt kommer Phil Esposito trampande i pressläktarkorridoren..
Om jag inte var så förbannat blyg skulle jag springa efter honom och berätta för honom vad en ung beundrare i Örby kallar honom.
* * *
Front 242-Åke är mäkta imponerad av Amalie-jumbotronen.
– Herregud, den är ju helt sjuk, säger han.
Den är ju det.
* * *
Ikoniske fotbollstränaren Tony Dungy blir inzoomad och grundligt hyllad av Amalie-publiken.
Honom hade jag på sätet intill under en flight nånstans för några år sedan, så som jag ser saken är vi nära vänner.
* * *
Det är snudd på ofattbart att Badtofflan fortsätter spela den hopplöse St. Louis i powerplay.
Att han inte får något alls uträttat – och inte fått sedan inlandsisen drog sig tillbaka – är ju bara halva problemet.
Varje gång han får pucken på blålinjen känns det som att ivriga Bolts-forwards stressar honom till makalösa misstag och sen kan de störta iväg i giftiga kontringar.
* * *
När Nash satt ettan pekar Front 242-Åke på anslagstavlan och säger:
– Ser du vad det är kvar? 2.42…
Ha ha, magiskt.
* * *
Nu ska jag och min gode vän dricka kaffe och skvallra om hemmaredaktionen.