The dying of the light, del 8 – The End

NEW YORK RANGERS – WASHINGTON 2-1 (Slut, första OT-perioden)
CALGARY – ANAHEIM 4-2 (Slut)
* * *
Rangers rasade så mycket de bara kunde – och lyckades, åtminstone tillfälligt, besvärja det fallande mörkret.
Så – back to Washington.
Inte mig emot.
Jag gillar också mål, men kan inte hålla med om att den här serien inte skulle vara rolig att se.
Det är ju en infernalisk jäkla dragkamp.
* * *
Under Badtofflans presskonferens är det någon som börjar ställa en fråga om att han före matchen sagt att han ville se backarna mer aktiva i anfallen.
Rangers-coachen flinar och avbryter:
– Well, vid 1-0-målet överdrev vi kanske en smula…
Den repliken belönas med en rungande skrattsalva i pressrummet.
Yandle – en klassiker på så många vis…
* * *
Men det är ju ändå helt absurt att sju av Rangers tio slutspelsmatcher slutat med siffrorna 2-1 åt ena eller andra hållet.
Olle Nordin-marschen, th extended version!
* * *
Trotzen ser inte särskilt skakad ut när han kommer till sin presskonferens.
– Vi visste att vi skulle få se det bästa dom har och det fick vi. Men dom har fortfarande inte sett det bästa vi har, säger han lätt hotfullt.
* * *
Flames ser till att hålla Perry och Getzlaf ”tysta”.
Men då är det, som hos alla verkligt stora lag, andra som kliver fram och tar över showen istället.
Som Jakob Silfverberg.
Som vi konstaterat tidigare, det här slutspelet är hans stora genombrott.
* * *
Jag har hört Lundqvist berömma motståndarmålisar förr, men aldrig i så översvallande termer som nu.
– Holtby spelar fruktansvärt bra, säger han matter-of-factly.
The one, man!
* * *
Hett i spåret i natt – och några utbrott, även på twitter, om att det här väl för fan inte är nån riktig liveblogg, utan en massa…vad sa han, gallimatias?
Ah, då vet man att det är slutspel – och helg…
* * *
Jag ser mig ändå om extra noggrant när jag lämnar pressrummet, tar hissen ner till entrén och kliver ut i kvällsvärmen på åttonde avenyn
För den här Rangers-segern betyder ingalunda att vi nödvändigtvis kommer tillbaka mer förrän i september.
Själv har jag tvärtom rätt svårt att se att de ska kunna pressa fram en seger i Verizon.
Caps är för bra där.
* * *
Nu ska jag invänta ett samtal från Silfverberg, skriva ytterligare en text och sen dricka en slurk bourbon till nån film innan jag trycker ner hjässan i bästa kudden.
I morrn är det något så oerhört luxuöst som sovmorgon. Jag blir extatisk av blotta tanken.
Men till kvällen tar vi plats i korresoffan igen – allra främst för att få rapporter från en annan soffa.
Ekeliw är nämligen hemma hos sin kompis Simmen i Falun och Simmen älskar Montreal lika passionerat som Ekan älskar Tampa – och de två små nördarna kan bli extremt….hetlevrade.
Missa inte den showen.