The Great Unknown, del 2

NY RANGERS – TAMPA 1-2 (Period 1)
* * *
Jo, nog inträffade det saker under de här 20 minuterna absolut ingen hade kunnat föreställa sig på förhand.
Shorthanded självmål i tre-mot-fem, utvisningar åt alla håll och kanter, bortamål i 4-mot-3-läge, två mål signerade Tyler Johnson och en Tobias Pettersson som (nästan…) inget har att invända mot att Rangers-spelare blir utvisade.
Som sagt:
Allt kan hända i en Stanley Cup-vals…
* * *
Det är synd om Martin St. Louis nu.
I det här skicket skulle han inte ens platsa i Svenska kyrkans korplag – i kast med liten boll.
Först får han en eminent passning av Hagge precis framför Big Ben – och vinklar pucken så långt utanför att man börjar undra om han behöver ledarhund.
Sen inträffar ett snudd på historiskt spektakel.
I fem mot tre (!) får han en idiotpassning på skridskorna av gamla Tampa-buddyn Dan Boyle och fumlar ut pucken ur zon, varpå Tyler Johnson kommer i frilägeskontring – och returen brakar en fallande St. Louis alltså in i egen bur.
Något är väldigt, väldigt fel – han ÄR ju inte så bedrövlig egentligen.
* * *
– Tyler Conn Smythe Johnson, jublar vår strumpvikande och gräsklippande vän i Örby.
Och det är ju ingen överdrift.
Går Bolts hela vägen är han en av de hetaste kandidaterna.
* * *
St Louis kan dock trösta sig med att det i formell mening inte ÄR tre mot fem när han gör sitt första mål i årets slutspel.
Brian Boyle har precis kommit in på isen igen när han ramlar in i Henke.
Så när framtida hockeystudenter tittar i protokollet kommer de inte förstå vad som egentligen hände.
Vi som lever i den här eran vet dock….
* * *
Som Gulitti på Bergen Record konstaterar är detta med all sannolikhet den första slutspelsserien i historien med två JT på isen.
Miller i Rangers och Brown i Lightning.
Tänk att få vara med om sån historia…
* * *
Så här en måndagkväll kunde man kanske tro att det skulle vara lite lugnare, men Gris-Olle – placerad bara några meter från bloggen, på andra sidan en ynklig plexiglasskiva – brölar som förryckt redan innan hans hjältar kommit ut på isen.
Kan bli en lång kväll.
* * *
Det känns så lagom hockey och slutspelshetta med nationalsång framförd av en proper militärkör, anförd av gravallvarlig dirigent och allt.
Hämta hem Amirante, please.
* * *
Jon Bon Jovi blir inzoomad i jumbon – liksom Jewel och Susan Sarandon.
Hyggligt tung kändisfaktor där, det medges.
Men vad säger Devils-fansen? Ska inte han vara på sin sida Hudson-floden och stöda sina pojkar?
* * *
Vad händer nu då?
Ja, det vet vi inte heller.
Men jag tror – tror! – att det i alla fall inte blir 2-1 den här gången…