Ur mörkret, mot ljuset

Upp till kamp, sista striden det är…
Nej, det är det ju inte.
Det är tvärtom första striden – mellan Montreal och Tampa och sen mellan Chicago och Minnesota.
Men en gammal bolsjevik från Borlänge måste ju få fyra av lite gamla revolutionära floskler så här på första maj.
Och första satsen i utropet äger fortfarande sin riktighet.
Gossarna i de fyra lag som fullbordar första ronden i andra omgången måste verkligen upp till kamp nu.
Vi får se om det också – för att knyta ihop den här kampsångssäcken – kommer dåna uti rättens krater, om det gamla störtas i gruset och om någon stiger från mörkret mot ljuset.
* * *
Själv hade jag dels ett dokument och dels en nöjeskrönika att skriva när jag var klar med Hampus Lindholm-intervju efter Anaheim-matchen i natt.
Så jag blev sittande här vid datorn till kvart över sex i morse – då det var exakt 22 timmar sedan jag hade gått upp.
Idag är jag därmed något mosig och ber om överseende med lågt tempo och tröga formuleringar.
* * *
Ekeliws gossar från västra Florida behöver knappast uppmanas till kamp nu.
De blev som bekant förödmjukade i fyra raka mot Habs förra året och har chansen till gruvlig revansch i den här serien.
Fixar dom det?
Tja, de pekar själva på det faktum att de vunnit samtliga grundseriemöten i år.
Men det är slutspel nu – och de behöver bli betydligt bättre i den grenen än mot Detroit om de ska ha en chans mot ett Montreal som ser ut att ha fått rätt bra grepp om hur det ska göras den här tiden på året.
* * *
Ekeliw, ja.
Han har jobbat som redaktör på Sportbladet-sajten hela kvällen och sett till att allt VM-material från Prag portionerats ut i aptitliga doser.
Nu är upplägget det här:
– Jag ser första perioden på jobbet. I minut 16 ringer jag taxi. Exakt när signalen går springer jag ner och sätter mig i den. Sedan tar det femton minuter hem till Örby. Där ser jag resten av matchen.
Han har inte blivit särskilt nervös ännu.
– Nej, jag har blockat ut tankarna på Bolts och fokuserat på jobbet. Men det kommer. Det är Montreal vi möter. Det vore enormt om vi tog första matchen.
Om vår vän hunnit vika fler strumpor hinner jag inte fråga.
* * *
Bloggen har tjatat om det ett par dygn nu, men det är – ur Tampa-perspektiv – så viktigt att det ska upprepas:
Big Joe Steven Stamkos måste snap out of his coma och börja skjuta skarpt mot Price.
Han kan inte göra en serie till som den mot Wings.
Då blir han stämplad som en renodlad grundserieartist.
* * *
Grejen med Ekeliw och den här serien är att hans bäste vän – en exakt likadan liten nörd som heter Simmen – håller på Habs.
Och när det går bra för Habs får denne Simmen hybris och blir outhärdligt kaxig.
Ni kan således tänka er hur Ekan hade det ifjol – och hur oerhört gärna han vill ha hämnd nu.
Insatserna i såna här serier är ibland så mycket högre än vad de till och med de som befinner sig på isen inser…
* * *
Framåt gryningen igår, när jag svajade in på upploppet i den sista texten och kortslutningsgnistorna började slå om hjärnan, kom det ett uppfordrande läsarmail om att jag hade stavat Jesper Fasts namn fel.
”Han heter inte Fast. Han heter Fasth”, slogs det…eh, fast.
Jag försöker alltid vara tålmodig och vänlig när jag replikerar på den sortens läsarreaktioner, men lät i mitt mindre fräscha tillstånd antagligen rätt grinig när jag svarade.
Fel blev det också.
Jag meddelade att smålänningen hade tagit bort bokstaven F när han flyttade hit för att det skulle bli lättare i den amerikanska vardagen, sådeså.
”Okej, där fick jag lära mig nåt”, svarade läsaren. ”Men…du menar väl att han tog bort bokstaven H?”.
Hm.
Jo.
Det menade jag.
Hade varit lite konstigt om han, för att göra livet lättare, döpt om sig till Jesper Asth…
* * *
Professor Hugosson – ni vet Linus på Pro Hockey – har verkligen gått all in på Lightning.
Hans tips, fört till torgs på twitter och allt, är att de sveper tillbaka och slår Montreal med 4-0.
Känner jag Habs-fansen rätt kommer han få äta upp det tipset – med ketchup och senap och majonäs och extra grillkrydda – om det spricker redan ikväll.
Men vad tusan, Linus gör rätt som inte är lika tråkiga som alla oss andra utan sticker ut sin skäggiga Örbro-haka.
* * *
Jesper Asth!
Jag kan inte glömma det…obetalbar katastrof-kontring från Biffen!
* * *
Julia, fredagkväll, första maj, ledigt imorrn…nu ÄR du väl med oss redan från början?
* * *
Jamen, låt oss åka nu.
Förbönen är avslutad i Katedralen på 1909 Avenue des Canadiens-de-Montreal, snart börjar gudstjänsten.
Ur mörkret stiga vi mot ljuset!