Ur mörkret, mot ljuset, del 3

MONTREAL – TAMPA 0-0 (Period 2)
* * *
Ibland är 0-0-matcher tråkiga – i synnerhet de Habs gärna är del av… – men det här är sannerligen ingen sån.
Det är non-stop action och explosiva situationer hela tiden.
Hurra, faktiskt.
* * *
Max Pacioretty får en standning ovation av Bell Centre för penatly-killen när han först vaskar fram målchans, sen ser till att pucken blir kvar i Tampa-zonen och till sist tvingar Bishop att ta avblåsning.
Det får han av korresoffan också.
Vilken briljant sekvens.
* * *
Skånske Jan?
Nej, det är första maj, vet ni.
Då är han ute och demonstrerar.
* * *
Och Big Bens räddning här på slutet är till och med värd en upp-och-nervänd standing ovation.
Jag ställer mig på händerna alltså.
Nej, det gör jag inte.
Men hade gjort om jag kunnat.
* * *
Grattis till högskoleexamen, Galic!
Gå nu ut och ta över världen.
* * *
Jag måste härmed säga att det känns som att Callahan inte längre har samma impact i matcherna som när han spelade på Manhattan.
Och när han har pucken i två-mot-en-lägen ska han passa, inte skjuta…
* * *
Kul att Michael Douglas sitter bakom Jon Cooper och tittar på matchen.
Ja, det är i alla fall en sjupoängskopia.
* * *
Att Jacob De La Rose fyrar av så där kaxiga hånflin när han hamnar i smågurgel runt sargerna.
Han som verkar vara så snäll och försynt.
* * *
– Du, Alex…
När Therrien går fram Galchenyuk nu i pausen blir det förmodligen inte vackert.
Tre utvisningar i en och samma match ska man inte ta…
* * *
Riktigt gjord rödspätta och riktigt gjord remouladsås – det är sånt en utlandssvensk kan vakna mitt i natten och ligga och tänka på, tro mig.
Men nu är det i alla fall en risotto på väg hit.