Ur mörkret, mot ljuset, del 4

MONTREAL – TAMPA 1-1 (Period 3, OT väntar)
* * *
Morsning korsning.
Så där grovt har en Bishop inte gjort bort sig sedan biskopen Jan Malmsjö spelade i ”Fanny och Alexander” – Edvard Vergérus – var dum mot Ewa Fröling.
Han gör ju en Pat Bonner och som Svennis konstaterade redan då, i Orlando 1994, är det otur att det ska ske i en så stor match, men det är för dåligt.
Kan inte ske.
* * *
Nu börjar matchen i Chicago också och get this, klockan är, lokal tid, 20.45 när de släpper pucken.
Det är ju löjligt sent för ett idrottsevenemang – och en mardröm för Kucen på Chicago Tribune och de andra beat-reportrarna med deadlines…
* * *
Trodde ett tag att Stammer skulle sätta trenden ”bortalag avgör i slutsekunden när alla väntar på övertid”, men så kul skulle vi inte ha det en gång till.
Nu blir det sudden-drama i Katedralen.
Infernaliskt.
* * *
Ojvoj, Saad har ju redan smackat in ettan på Dubnyk.
Det kan man kalla bra start när alla tror att det ska bli en enda orörlig hög av målsnålt millimeterkrig.
* * *
Det kommer ett ord från Ekeliw efter Vergérus flopp med plocken:
– Usch!
* * *
Jag tror Montreal tar sånt här hemma i Katedralen och det skulle fan inte förvåna om De La Rose sätter sudden-pucken.
Det är nåt med svenskar och OT i det här slutspelet…