Urkraft mot urkraft

Känslan är den här:
Två väldiga bisonoxar kommer frustande över prärien, från varsitt håll.
Precis innan de kolliderar ökar bägge två hastigheten och sedan bara – huvud mot huvud i en krasch som nästan spränger ljudvallen.
Anaheim Ducks mot Chicago Blackhawks är två urkrafter och nu möts de i en konferensfinal som väntat på att hända sedan i höstas.
Ja, hela säsongen har pekat och strävat mot den här urladdningen.
Moralisk final?
Det känns ju så.
Såvida de inte tröttar ut varandra i för många bedövande nattmanglingar förefaller det nästan givet att slutsegraren i den här serien också kommer att vinna hela Stanley Cup.
Nu börjar dom.
Det här blir nåt.
* * *
Om jag hastat ut till JFK efter matchen på Garden igår hade jag nog hunnit med sista flighten till LAX, kommit fram sent igår natt, lokal tid, och kunnat se den här matchen live i Honda Center också. Då hade jag visserligen behövt ta en ny red eye tillbaka till New York i natt och kommit tillbaka tidigt i morgon bitti, men tekniskt hade det definitivt varit möjligt.
Jag är dock lite för gammal, och i aningen för dålig form, för sådana halsbrytande äventyr.
Så vi kör från korresoffan.
Men det blir bättre än det brukar, framförallt för Anaheim-fansen. Den här gången kan bloggen se hela väst-dramat och har ingenting annat som måste göras framåt andraperioden.
Har du hört på maken, Ångestpåsen?
* * *
Bland väldigt mycket som ska bli kul i den här serien:
Jakob Silfverbergs fortsatte stegring mot ära och berömmelse.
Han har varit en solid NHL-spelare ända sedan han kom hit för tre år sedan, men det är i det här slutspelet den 24-årige gästriken fått sitt riktigt stora genombrott.
Han är i princip lika bra som när han ledde Brynäs till SM-guld 2012.
Ingen tillfällighet, visade det sig sig när jag pratade med honom efter den avgörande segern mot Calgary.
– Jag tyckte det gick okej under grundserien men inte mer, så jag gav mig fan på att jag skulle höja mig ett par snäpp i slutspelet, sa han.
Det är bara att fortsätta accelerera, Jacke.
* * *
Ni har en VM-final att hålla koll på idag också, jag är medveten om det.
Jag – som självfallet håller på Kanada; go Brent Burns! – har haft en del av förstaperren på NBC Sports i bakgrunden, men nu är det fullt fokus på dagens stora hockeymatch (…) så ni får gärna hålla mig uppdaterad i spåret.
* * *
Förstakedjorna kommer, förmodligen, ta ut varandra i den västra konferensfinalen,
Då blir andrakedjan viktigast och där känns det som att Ducks, med mäktige Ryan Kesler om centerankare i just den formationen, har sin stora fördel. Brad Richards är inte på Kesler-nivå längre.
Blackhawks stora fördel?
Den kollektiva vinnarattityden, det kollektiva lugnet, den kollektiva förmågan att komma tillbaka från vilka underlägen som helst – och Patrick Kane, den ende superstjärnan i hela ligan som bara växer ju svårare matcherna blir.
* * *
Om jag verkar konstig de kommande dagarna beror det på att jag tidvis har General under läppen.
Ja, ni vet – tvåplussnuset.
Jag är ju egentligen en Ettan-man och beställde en ny laddning från min svenska leverantör i onsdags, men till min stora frustration visade det sig att denna leverantör hade kristihimmelsfärdsstängt, så min beställning hinner inte skickas förrän på måndag och kommer hit först när jag flugit till Tampa
För att inte hamna i akut nöd – och däremd inte kunna skriva en rad – fick jag därför trampa bort till Barclay Rex på 42:a gatan och tjacka upp ett litet reservlager och där har de bara just General.
Den dag Swedish Match lanserar sin bästa produkt – Ettan, för fan! – i USA ska jag utlysa allmän helgdag.
* * *
Vilket av lagen i den slutliga västduellen som har fördel på målvaktssidan kan man verkligen undra.
Varken Crawford eller Andersen känns som giganter och nu när jag tänker på det kan det vara den enda punkt på vilken östra konferensen rent allmänt har övertag på den västra.
Rinne, visst. Quick, visst. Men det är i öst Carey Price, Henrik Lundqvist, Tuukka Rask, Ben Bishop, Barden Holtby och Steve Mason spelar.
Vad är dealen med det?
* * *
Kaffet är nybryggt och pulsen hög.
Nu åker vi.
Den episka serien ska börja.