Urkraft mot urkraft, del 3

ANAHEIM – CHICAGO 2-1(Period 2)
* * *
Även om spelet utjämnats något är känslan fortfarande densamma.
Chicago har det mest av spelet utan att skapa särskilt mycket drömlägen – och Ducks hugger när chanserna uppenbarar sig.
Det är clutch- och slutspelshockey det.
Fast just när jag skrivit det begår Beauchemin – Eric J:s gamle nemesis – ett riktigt bedrövligt misstag i egen zon och Broadway Brad Richards kan reducera.
Se där, ja.
* * *
Frågar ni på allvar om jag snusar lös eller portion?
Det tycker jag är likvärdigt med att fråga Keith Richards om han dricker bourbon eller Gatorade.
Givetvis lös.
Forever and ever.
* * *
Mm, Rundblad har det fortsatt tungt. Han är inne på Palmieris 2-0 också – och Lille Fridolf matchar öppet och tydligt mycket hårt när han och Timonen är inne.
Där har coach Q något att ligga vaken om nätterna och fundera över.
Han kan ju omöjligen varva Keith, Sebraok, Yellbear och Oduya i varannat byte, det går inte.
* * *
Getzlaf och Perry är ”tysta” ännu, men då är det alltid andra Ducks-kedjor som sluter upp längst fram vid fronten och sätter in de döda stötarna istället.
Det är det vi menar när vi pratar om komplett lag.
* * *
Men Rundblad står för en fin insats när han räddar ett mål och jag är övertygad om att han kan hosta upp sig och spela bättre än så här.
* * *
Hampus Hagman, redaktören min hjärna envisas med att då och då blanda samman med Hampus Lindholm, sms:ar:
– Hagman slår till!
Ha ha, jag är extremt vaksam på det där nu…
* * *
Tänk att man skulle vara med om att någon i världen känner desperat saknad efter Michal Roszival…
Det hade man inte trott när han spelade på Broadway.
* * *
Ännu har väl den här matchen inte riktigt levt upp till hypen, men efter Richards sena reducering ska den tredjeperiod som kommer nu kunna bli rätt häftig.