NHL Awards 2015

Hockeyspelare gör det tillsammans.
Det är hela grejen med sporten vi tillber och avgudar i den här bloggen.
Samarbete.
Kollaboration.
Kollektiva ansträngningar för att uppnå gemensamma drömmar.
Så egentligen är den gala som den vi nu ska se i Vegas – NHL:s egen Rockbjörnen! – en anomali.
Under dylika happenings premieras ju individerna. Soloartisterna. Enmansshowerna.
Och ändå:
NHL Awards är den perfekta slutklämmen på säsongen.
För kollektivet utgörs av individer och vissa av de individerna är mer omistliga än andra.
Eller rättare sagt – utan enskilda hörnstenar, stöttepelare och klippblock av en viss kaliber skulle framgångsrika kollektiv aldrig uppstå.
Så rulla ut röda mattan, tänd Sin Citys skarpaste spotlights och låt trumpetstötarna ljuda över öknen.
Det är dags att hylla de största solisterna i världens bästa sport.
* * *
Jag firade födelsedag igår och gjorde det grundligt – som sig bör i en stad som rests ur den heta ökensanden enkom som hyllning till underhållningen, muntrationen och sorglösheten.
Exakt när jag kom tillbaka till rummet på Cosmopolitan är inte helt utrett, men solen lyste och plånboken värkte i bakfickan.
Så ha lite fördragsamhet om jag under den här livesändningens gång i verbal mening kanske inte har samma klipp i steget som en Tampa-trilling.
* * *
De flyttar runt den här galan som John Tortorella stuvade om i Rangers kedjeformationer.
Första gången jag bevakade den, när Lidas vann sin sista Norris, höll vi till på Palms på West Flamingo. Nästa gång – 2013 – satt vi på Wynn och flämtade i hettan. Och nu är det MGM Grand och dess Garden Arena NHL tagit över.
Inte mig emot, jag gillar att se mig om – och det här är en riktig arena där alla som varit nåt de senaste 25 åren nån gång uppträtt. Stones, Springsteen, Madonna, Elton John, Cher…you name them.
Dessutom var det just här, mitt på golvet, som Mike Tyson bet Evander Holyfield i örat för 18 år sedan
Holy ground.
* * *
Det verkar som att herr kommissionären också var ute och hade lite kul i natt.
Han ger i alla fall ett något skrynkligt och raspigt intryck under en presskonferens han håller efter förmiddagens Board of Governors-möte.
Det hindrar honom inte från att brejka nyheten att NHL nu i formell mening inlett expansionsprocessen.
Det innebär inte att nya lag med hundra procents säkerhet kommer att spela i ligan om några år, men de som känner sig hugade – och har 500 miljoner dollar över; det är vad det kostar att bli medlem i NHL 2015 – kan ansöka om att få ansluta ett nytt lag.
Att nyheten – helt väntad, för övrigt – presenteras i detta Nevadas Babylon är självfallet ingen nyhet,
Det första nya laget – Black Knights, tror vi – kommer att spela i den flashiga hallen som börjar ta form strax bortanför Strippen, mellan megaresortsen New York, New York och Monte Carlo.
Premiärsäsong:
2017-2018.
* * *
7 september 1996 gick Tyson en annan match i MGM Grand Garden Arena, mot Bruce Seldon.
Senare samma natt mördades en av åskådarna i en drive-by-shooting i hörnet Flamingo och Koval.
Tupac Shakur hette han.
* * *
The Price is right, verkar det som.
Kvällens gala kan mycket väl bli en grand slam för Carey Price.
Montreal-målisen tippas vinna både Hart Trophy, Vezina Trophy och Ted Lindsay Award – priset NHL-spelarna själva delar ut.
I så fall är han största stjärnan i Vegas sedan Elvis gjorde comeback på Hilton 1968.
* * *
Jag kan inte riktigt släppa att NHL:s ”expansion fee” ligger på 500 miljoner dollar.
500 miljoner!
Det är besinningslöst mycket pengar.
* * *
Det svenska hoppet står till Erik Karlsson.
Han är ju, ännu en gång, nominerad till en Norris Trophy – tillsammans med PK Subban och Drew Doughty.
Kategorin har länge beskrivits som den mest öppna och det intrycket stärktes under en intensiv debatt vid en bardisk på Cosmo igår.
Alla tre nämndes som helt säkra favoriter av tunga och välrennomerade mediaprofiler…
* * *
– Har det lugnat ner sig nu, frågade en Chicago-reporter när Jonathan Toews slog sig ner på ett podium under mediadagen igår.
Hawks-kaptenen satt tyst en stund, grimaserade illa och sa:
– We’re in Vegas, aren’t we?
Vi är ju det.
* * *
Henrik Lundqvist kan vinna också – i Foundation-kategorin.
Men tyvärr är han inte på plats.
Jag erbjuder mig härmed att gå upp och hämta priset å min landsmans vägnar och lovar att i så fall inte ens använda uttrycket ”fuck” i mitt tacktal…
* * *
Ni behöver inte anstränga er för att lokalisera eder bloggbiff under kamerasvepningarna över läktarna, för jag är inte där.
Media sitter, som alltid, i ett konferensrum nånstans i environgerna och följer evenemanget på tv-skärmar.
Åh, the glamour.
* * *
Nej, jag har inte sett några stjärnor bland spelborden de gångna nätterna.
Jiri Hudler stod och tittade nyfiket på ett Crapsbord på Bellagio i förrgår, men det var allt.
* * *
Det bästa med de här Vegas-galorna är att de börjar så tidigt.
Lokalt är klockan de facto bara fyra på eftermiddagen när vi brakar igång – och vid sex är det över,
Så det finns gott om tid för extracurricular aactivities efteråt…
* * *
Okej, vi tar väl och åker då.
Exakt vad det här blir för slags blogg vet jag inte, men jag tror att jag kommer uppdatera rent frekvent.
Häng med!