Stanley Cup-finalen 2015, del 20

CHICAGO – TAMPA 0-0 (Period 1)
* * *
Tampa har alltså en rookie nästan helt utan slutspelserfarenhet, rimligen svårt nervös, i kassen.
Vad gör Chicago då?
Dom väntar tills det gått 08.18 innan de avlossar första skottet mot mål.
Det känns…lite dumt.
Men vad vet jag, det kanske är snillrik coach Q-strategi att se till att ynglingen inte får känna på pucken och därmed blir lite obekväm.
Om inte har han skäl att sparka på annat än handdukar inne i hemmarummet i den här pausen.
* * *
Mm, nog har Johnny ont.
Men innanför det där tröjbröstet pumpar ett lejons tappra hjärta, så han krigar beslutsamt vidare.
* * *
Hemmalagets skottstatistik de inledande åtta minuterna säger det mesta man behöver veta om den inledande perioden.
Den är betydligt mindre underhållande och explosiv än de senaste sex i serie; Bolts spelar väldigt tajt – men Hawks är rätt tandlösa också.
Så här brukar de verkligen inte se ut när de har ryggen mot väggen i slutspelsmatcher.
* * *
Nä, Vigge har inte läst sig hög på pressklippen.
Han spelar precis lika stor och säker hockey som vanligt.
Snart kommer bomben.
Jag tror jag törs lova det.
* * *
Att kapten Toews blir synligt frustrerad och tidvis uppträder md ett kroppsspråk vanligen förknippat med kinkiga småbarn – på isen – är sällan ett bra tecken för Hawks.
Snart får Brent Seabrook ta ett långt snack med sin polare.
Det var när han klev in i utvisningsbåset i Joe Louis Arens och helt sonika ruskade om kaptenen serien mot Red Wings 2013 vände.
* * *
Bänkgrannen som inte var här i måndags beslutade sig helt onödigt för att se kvällens match och har nu orsakat betydande trängsel på vår fina hylla.
Jag hatar honom för det – helt utan grund.
* * *
Det finns två huvudsakliga tankegångar om målvaktssoppan i Tampa här.
Ena skolan undrar om Cooper begick ett allvarligt misstag som spelade Biskopen i måndags, varmed den okända skadan kanske förvärrades.
Den andra tycker att Bolts gör det mycket begåvat, som i värsta fall får se serien utjämnad – och då har gett Bish tre dagars vila innan lördagens jättematch. Och i bästa fall får unge ”Vasy” en drömstart på Stanley Cup-karriär och stjäl den här matchen.
* * *
Shit, John J…rättstavningsprogrammet gör mig inte uppmärksam på den där felstavningen, så när det är så uppjagat som ikväll missar jag den.
Men jag kanske ska börja skicka dem till dig för snabbkorr innan publicering?
* * *
I pausen mellan värmningen och matchstart går jag på toa – och får stå skuldra mot skuldra med, håll i dig John J, Doc Emrick.
Och nej, jag tittar inte…
* * *
Jo, Vince Vaghn är Hawks-fan – och sitter nere vid plexit intill hemmabåset i röd jersey och allt.
Men självklart var han ute med Coop igår i alla fall, sånt där betyder inget när man får festa med en NHL-coach.
* * *
När jag och Doc har skvalat klart kommer Jim Corneliuson in på muggen också – och nästan omfamnar den gamle kommentatorn
– Jag har hört att du säger snälla saker om mig i tv. Det värmer mitt hjärta, säger mannen som anför The Madhouse när det ska rytas nationalhymn.
Doc bara skrattar och svarar att han önskar han lät som Corneliuson.
Det gör John J med, replikerar jag inte – men jag tänker det.
* * *
Det är nästan så jag sitter och hoppas att Gudlevskis får komma in.
Han var ju inte bara oerhörd med Lettland i Sotji för ett och ett halvt år sedan.
Han heter Kristers i förnamn.
Nej, inte Krister
Kristers.
Detta finner jag underhållande.
* * *
Käre Bassem, du har inte fått in en enda sån där svavelosande kommentar i spåret på månader.
Det är bara för mig du skriver – tills du hittar en mer acceptabel ton.
* * *
Nå, let’s get this show going nu.
Ett mål åt ena eller andra hållet – sen exploderar det.