Stanley Cup-finalen 2015, del 27

TAMPA – CHICAGO 1-1 (Period 2)
* * *
Det är som att jag bara hinner blinka ett par gånger.
Sen har halva mittperioden gått.
Det är non stop action, inga avblåsningar – och raggarhockey så oförutsebar att det känns lättare att räkna ut vilka nummer roulettekulan på bästa bordet på Wynn kommer landa på kvällen efter Awards-showen än hur den här matchen slutar.
Fly mig en drink, höll jag på att säga – man blir ju alldeles medtagen.
* * *
Plötsligt förvandlas Jason Garrison till Vigge Hedman och brer en leverpastejmacka från Operakällaren åt Filppula – och sen är det kvitterat.
* * *
Youngblood på sms:
– Vilket galet tryck det blev vid 1-1. Eruption! Galet mäktigt att sitta i the stands då, värt flygbiljetterna gånger tre!
* * *
Innan kvitteringen hinner Filpppula nästan göra ett praktfullt självmål på Biskopen också.
Allt kan verkligen hända.
* * *
Vid exakt noll tillfällen har något lag haft ledningen med mer än ett mål i hela finalen.
Absurt.
* * *
Crawford har verkligen spelat upp sig och står för en serie avgörande benparader.
Och visserligen släpper inte heller Biskopen in fler mål – inte ens när Filpp går till attack! – men han är fortfarande yvig som en baptistpastor med föraningar om förestående domedag.
Vore jag Ekeliw skulle jag darra varje gång det hettar till i egna zonen.
* * *
Adrian Kempe har just vunnit Calder Cup med Manchester Monarchs.
Bloggen gratulerar – och ser fram emot många höjdpunkter i NHL med Kings nästa sässe.
* * *
Nu ska jag ge mig ut i mobben igen, för jag har helt orutinerat suttit och varit nödig i två perioder.
Sorry…