Stanley Cup-finalen 2015, del 3

TAMPA – CHICAGO 1-0 (Period 2)
* * *
Inte samma blitz till period som första och inga fler mål
Men det beror allra mest på att finalen plötsligt tar formen av en målvaktsduell monumentale.
Både Crawford och Bishop briljerar – gång på gång.
Jag trodde vi var överens om att de skulle vara sina respektive lags svaga länkar…
* * *
Showtime, tycker Kane och försöker sig på sin klassiska spin-o-rama precis innanför blålinjen.
Men Tampa har läst på och låter sig icke förödmjukas.
Nästan lite synd, det finns mycket lite i världen – alla kategorier – som är vackrare än det konstnumret.
* * *
Jo, ja, det ser aningen absurt ut när Versteeg blir intryckt i stolpen – och åker ut.
Men han hinner åka in i Bishop på vägen och enligt samtida bedömningsfilosofi ska man inte befinna sig i den typ av situationer dör dylikt kan inträffa och de blåser ju alltid i det läget
* * *
Jovisst, Hawks har alltid månghövdat bortafölje, så givetvis är det gott om fans på läktarna när de lirar final igen – trots Lightnings försök att stoppa bortasupportrar genom att kräva fast Florida-adress av alla som vill köpa biljett.
Det funkade sådär även mot Red Wings, Habs och Rangers och inte ens Bettman himself tycker att det är så mycket att orda om.
– Det är väl fint att Tampa blivit sådan hockeymarknad att Lightning tycker sig ha råd att neka människor att köpa biljett, sa han med illa dold ironi under sin presskonferens i eftermiddags.
– Men, fortsatte han, om Blackhawks-fans verkligen vill se matcher här nere vet de hur de ska göra. Så svårt är det inte.
Svartabörs-Gary slår till!
* * *
Min bild är att Hawks forwards måste söka sig närmare Bishops målgård.
Det vill säga – Biskopsgården.
Hej häpp Arne Hegerfors!
* * *
När jag tidigare i eftermiddags satt och var nostalgisk över tidigare års finalbloggar såg jag att jag efter bloggens allra första, i Pittsburgh 2008, tackade en räcka kommentatorer som hade varit med och förgyllt de sex magiska kvällarna den gången.
En enda av de signaturerna är fortfarande aktiv sju år senare:
MN Johan.
Kanske har andra bytt ”nick”, kanske glömde jag några där i den glada kvällen när Lidas hade lyft bucklan, men det känns ändå fastlagt:
Du är the original stammis, MN Johan.
* * *
Det finns nog skönare saker i världen att täcka skoningslösa Steven Stamkos-skott med ryggen och den som vill höra mer om det kan ju fråga Yellbear Hjalmarsson senare ikväll.
Ouch.
* * *
Eken har förstås hittat en egen, ledig bänkrad, utan skrivbord framför, och sitter där med gamle södermalmspunkaren Axel Öberg och ser ut att ha det skönast i hela hallen.
Men det förtjänar han för i eftermiddags intervjuade han yours truly om Toews och Stamkos till ett inslag ni någon kväll får avnjuta hemma i den svenska sommarnatten.
Fint va?
* * *
Uffe Bodin sätter medelst en mitt-i-natten-tweet tummen mitt i en sanning vi alla borde ha identifierat vid det här laget:
Det är lite Justin Williams-vibbar över Killer Killorn.
* * *
Jag gissar att nån snabbt drar proppen ur den här matchen i början av slutperioden.
I så fall:
Orkanvarning i Florida.