Stanley Cup-finalen 2015, del 33

CHICAGO – TAMPA 2-0 (Slut)
* * *
Bloggen har fått äran att, tillsammans med övriga murvlar, kliva ut på åtskilliga NHL-isar efter avslutade Stanley Cup-finaler.
Men upplevelsen har nog aldrig varit coolare än i The Madhouse ikväll.
Att ramla runt bland nyblivna mästare från Chicago, medan praktiskt taget alla 22 000 vilda hemmafans står kvar på läktarna och bara skriker, det är riktigt omtumlande.
Det finns faktiskt bara ett ord:
Ojvoj.
* * *
Det är i skrivande stund lite panik, jag har sprutat hem texter till redaktör Björkman, och hade hoppats hinna sitta här och filosofera i bloggen en stund – men nu kommer NHL-personal och skriker om att sista bussen tillbaka till stan går om en kvart och den vill jag ogärna missa, då blir jag kvar.
Så kan vi säga att det är okej att jag sticker och hinner få se åtminstone lite av den historiska festen i Chicagoland – och sedan återkommer med mer matig sammanfattning , plus bilder, i morrn?
Vore schysst.
Ett par saker bara:
•Fantastiskt rörande att se Toews lämna bucklan till Kimmo. Snacka om värdig slutpunkt på en fantastisk karriär.
•Duncan Keith var given Conn Smythe-vinnare.
•– Vi är som bröder och känner sån kärlek för varandra, säger den historiske Yellbear om sina lagkamrater när jag hittar honom i yran på isen.
Bara han säger så lysande saker.
•Tampa kommer tillbaka – förmodligen redan nästa år.
Okej, mer imorrn – hoppas ni tycker det är okej.
Det finns en hel del att läsa på sportbladet.se tills dess…