Stanley Cup-finalen 2015, del 5

TAMPA – CHICAGO 1-2 (Slut)
* * *
Jag trodde jag skulle slippa se fler 2-1-matcher i det här slutspelet, men uh-uh.
Även den första finalmatchen slutar med det klassiska Olle Nordin-resultatet.
Det var väl själva fan…
Tyvärr speglar siffrorna matchen rätt så bra också.
Tampa ställde till med stor show första tio, men sedan blev de New Jersey Devils 1995 och det straffade sig givetvis.
Det är en sak att försöka spela på resultat mot New York Rangers, en helt annan mot Chicago Blackhawks.
Men ungdomarna i Bolts har varit bra på att dra snabba lärdomar tidigare under slutspelet och gör det säkert nu också.
* * *
Får nordamerikanska kollegor att dra efter andan när jag visar Marie Lehmanns twitter-bilder från ett hem i Ångermanland där Victor Hedmans bror Oscar sitter och följer matchen på tv – i fullt dagsljus klockan tre på natten.
Vi är ett exotiskt folkslag från ett exotiskt land.
* * *
Jo, det verkar som att Andrew Shaw faktiskt gjorde en Alex Burrows och bet Hedman i bröstkorgen (!) när det var gurgel bakom Biskopsgården i andra.
– Det kändes så och det ser så ut, säger Vigge när jag träffar honom efteråt.
Fler kommentarer har han inte.
Dels svider förlusten mer än Shaws taggiga tänder, dels ska man inte fokusera på onödiga saker i en final.
* * *
Det är kanske inte fullt lika ljust som i Ångermanland, men tv-apparaterna står på även i den småländska sommarnatten.
– Ja, jag kan inte tänka mig något annat, flinar Yellbear.
Däremot tror han inte att korna hemma i Russnäs är målade i Blackhawks-färger ännu.
– Det är lite tidigt för det. Vi har tagit ett steg i rätt riktning, men en final är ett maraton och vi har väldigt, väldigt långt kvar.
* * *
Stackars min kompis Juha från Sanomat.
Ifjol hade han inga finländare alls på isen och kunde avnjuta hela finalen utan överdrivna stresspåslag.
Nu inte bara deltar blåvita stjärnor. De går, som den förträfflige Teräväinen ikväll, och avgör matcherna också.
– Det är skandal, jag måste jobba på riktigt, muttrar han.
Hi hi.
* * *
Det blir tvärstopp i trafiken när jag till slut kommit ner med presshissen och försöker hasta mot omklädningsrummen.
Orsak:
Gary Bettman och Don Cherry har sprungit på varandra och måste stanna och kramas lite.
Det känns som en scen som skulle kunna få rätt många svenska hockeyfans att stoppa fingrarna i halsen…
* * *
Mot Sherwood-skogen, höll jag på ett säga.
Men inte riktigt.
Mot baren.
Nu är det två matchfria dagar, men det händer saker i alla fall och jag räknar kallt med att vi har nåt att säga varandra här även under torsdagskvällen.