Den långa väntan på hockey…

Idag – torsdag 6 augusti – är det exakt 61 dagar tills Toronto Maple Leafs och Montreal Canadiens ställer upp sig på isen i Air Canada Centre för första nedsläpp NHL-säsongen 2015/2016.
De 61 dagarna får gärna gå fort.
Jag vill se hockey igen…
Missförstå mig rätt. Jag älskar sommar, har haft en fantastisk semestermånad – drygt – i ett ångande hett New York och får panik av tanken på de isvindar som om bara några månader kommer att svepa längs Manhattans avenyer.
Men den här tiden på året – när det gått två månader sedan vi senast såg riktig on ice-action och det dröjer ytterligare två innan vi får göra det igen – börjar hockeyabstinensen alltid sjuda i bröstkorgen.
Jag saknar adrenalinet och spänningen när the best of the best går i clinch, jag längtar efter ljuden och dofterna i fullsatta NHL-arenor, jag behöver stressen och intensiteten som skänker hela livet sådan berusande edge mellan början av oktober och mitten av juni.
Utan de momenten blir tillvaron i längden för slapp, för ofokuserad, för trist.
Så:
Låt de kommande 61 dagarna passera i Formel 1-tempo.
* * *
Det har hunnit hända en del sedan vi senast hördes och delade ut Biffen Awards.
Bland annat har Pittsburgh Penguins blivit en riktig contender
Det fanns det många som tyckte att de blev redan när de knöt till sig Phil Kessel i början av juli och det skulle visserligen förvåna om inte han blir en av de stora grundserieattraktionerna i sin nya, förnämliga omgivning, men jag menar att det var först när GM Rutherford säkrade nyförvärven Eric Fehr och Nick Bonino och åtminstone på forwardssidan korrigerade bristen på djup pingvinerna förvandlades till ett hot också i april och maj.
* * *
Ett otvetydigt tecken på att abstinensen börjar bli riktigt svår så här i stiltjens augusti är att jag flera kvällar på slutet blivit sittande framför tv:n och följt gamla klassiker till matcher NHL Network vevar hela sommaren.
För ett tag sedan visade de till exempel Game 7 i finalen mellan Detroit och Pittsburgh från 2009 och trots jag mycket väl minns vad som hände den kvällen i The Joe blev jag helt engagerad och stod upp och hojtade när Lidas satte pucken i stolpen i slutsekunderna.
Man kanske borde lägga in sig för observation då och då?
* * *
Att Lou Lamoriello lämnar Devils och blir ny GM i Toronto är förstås sommarens verkliga bomb.
Som om Springsteen lämnade samma delstat och istället blev britt, var jag ett tag på väg att skriva.
Men att Uncle Lou företräder en annan klubb än Devils är mer dramatiskt än så.
Det är som om tomten – inga jämförelser i övrigt! – plötsligt skulle överge december och bli en midsommarattraktion.
En omedelbar effekt är att Devils förmodligen blir en normal klubb snarare än ett hårt drillat militärförband och hur egenartat kommer inte det att kännas? Herregud, vi i media kanske rentav får prata med assisterande coacher i fortsättningen. Och tänk – jag svimmar! – om spelarna får ha långt hår och skägg?
Frågan är:
Kommer Lou att försöka implementera samma kadaverdisciplin i Big Smoke?
I någon mån – säkert.
Det lär dock inte hjälpa ännu på ett tag, Leafs är ett av de sämsta lagen i öst även md Bobby Ewing som coach och Uncle Lou som GM.
* * *
De 61 dagarna känns något färre om man betänker att camperna faktiskt börjar om inte så mycket mer än en månad – och första träningsmatcherna spelas redan 20 september.
Ja, de där pre season-övningarna förlorar snabbt sin lyster, men just då – efter så lång väntan – kommer de vara sån exalterande upplevelse att strumporna rullar upp och ner på anklarna hos såna som mig.
* * *
I tisdags stängde Nassau Coliseum för gott med – vad annars – en Billy Joel-konsert.
Och vad tror ni hände?
Mellan två av Long Island-ikonens klatschiga dängor började publiken – 17 000 huvuden stark – skandera ”Let’s go, Islanders!”.
Nästan lite hjärtskärande, inte sant?
* * *
Man skulle kunna tro att kommentatorsspårets mest passionerade gunslingers tog det lite lugnt så här i sensommaren, liksom sparade på krutet till de slag som väntar i höst, men då känner man dem inte närmare.
Så sent som igår hade Taddson och Tobias Pettersson – två av våra heavy weight-profiler – en svavelosande twitter-debatt om huruvida Capitals eller Rangers stärkt sina aktier mest under sommaren.
Det var på väg att bli riktigt hett ett tag, men de kunde till slut i alla fall enas om att Metropolitan blir ett veritabelt getingbo kommande säsong.
I’d say.
Alla utom Devils och Flyers har en reell chans att vinna divisionen.
* * *
Jag när en febrig förhoppning om att William Nylander begår sin NHL-debut i den där premiärmatchen mellan Leafs och Habs i ACC 7 oktober.
I så fall är det där och då bloggen goes live för första gången säsongen 2015/2016.
* * *
Efter allt hallå inkom det till slut alltså bara två formella expansion-ansökningar.
En från Las Vegas och en från Quebec.
Seattle vek ner sig och Gary Bettman, den gamle grunge-rockaren, sägs vara mycket upprörd.
Seriöst:
Senast säsongen 2017-2018 finnas NHL på The Strip i Vegas, men enligt vad jag hör är det betydligt mer osäkert om Quebec – en sann hockeystad – verkligen får se sin dröm gå i uppfyllelse.
Ligan vill inte ha ett åttonde lag i Kanada utan kommer, ryktesvis, att vänta tills de som sitter på stålarna i Seattle tar sig samman.
Sorry, puritaner.
* * *
Johnny O i Dallas, Hagge i Anaheim, Grosse Grossmann och Anders Lindbäck i Arizona, Robin Lehner i Buffalo, Eddie Läck i Carolina, Carl Söderberg i Colorado, Jhonas Enroth i LA, Tim Erixon i Pittsburgh,Viktor Stålberg i Rangers och Anders Nilsson i Edmonton.
Mmm, det är många svenskar som kommer uppträda i nya tröjor i vinter och säg inget till nån men jag ägnar rätt mycket tid åt att föreställa mig hur det kommer att se ut.
* * *
NHL har precis ingått avtal med Major League Baseboll och kommer överlåta alla sina digitala plattformar, plus tv-kanalen NHL Network, åt baseboll-ligans Advanced Media-department.
– Det kommer leda till mycket bättre innehåll, lovar Gary.
Jag råkar tycka att nhl.com är väldigt bra redan nu, men man ska ju inte vara rädd för förändringar, så…well, inte mig emot.
* * *
Tampa möter Pittsburgh i östra konferensfinalen och Anaheim möter Dallas i västra.
Sen vinner Tampa finalen mot Anaheim.
Det är inget tips jag binder upp mig kring, tvärtom förbehåller jag mig all rätt att ändra helt när den formella profetian ska ska föras till torgs strax före grundseriestarten.
Men det kändes lite kul att liva upp sommaren med en sån bomb.
* * *
Inom några dygn flyger jag, slutligen, till Sverige.
Där hoppas jag träffa några hockeyspelare, äta mycket kålpudding och piggelin, se några träningsmatcher (Go, Almtuna!) och spela in en podcast med Youngblood Ekeliw.
Men redan i början av september är jag till på amerikansk mark och då vevar vi igång den här bloggen på allvar igen.
61 dagar, folks, 61 dagar…