Deep In The Heart of Texas, del 3

DALLAS-VANCOUVER 1-2 (Period 2)
• • •
Jo, jag hade ju bespetsat mig på ett och annat svenskt backmål denna varma afton i The Lone Star State.
Men jag trodde ju då att det skulle vara en juicy burger från Göteborg som fräste på stekhällen.
Istället är det Alex Edler som piskar in en jämtländsk slägga från blå.
Vi tar den varianten också, dock.
• • •
Gissa vad de hetsar publiken med för sång i den här perren?
Deep In The Heart of Texas.
I had no clue, men vilket förträffligt litet sammanträffande.
• • •
Stars fortsätter darra lite i defensiven – men iscensätter färre anfall man tappar andan av under den här 20-minuterssekvensen.
Inte riktigt vad doktorn ordinerat.
Men för all del, de har en motståndare också och den motståndaren gjorde det lite svårare för dem nu, kändes det som.
• • •
Det enda dåliga med den här pressläktaren är att man, som jag ikväll, kan hamna på övre bänkraden och då alltid, osvikligt, får en journalistflint mitt i blickfånget.
• • •
Naturligtvis borde jag gå och lägga mig så fort det bara går ikväll, ni borde nästan ringa min mamma och säga åt henne att ta mig i örat om jag inte gör det, men tanken på en – bara en – iskall Lone Star-öl i lämplig bar är oemotståndlig.
Livet är nästan aldrig så bra som när man kan dricka just Lone Star-öl.
• • •
Stars-fansen är lite Tobias Pettersson.
De buar och brölar ilsket – mer ilsket än andra, låter det som – varje gång en hemmaspelare blir utvisad, no matter what.
• • •
Nu stod jag visserligen på muggen – nöden har ju ingen djungel, som det påstås att Roffe Zetterlund sa en gång – när pucken släpptes, men ändå.
Visst var detta en förbluffande snabb period, nästan helt renons på avblåsningar?
Då blir det inte så mycket för en bloggare att tugga om.
Låt oss hoppas på slutrapporten.