Den Stora Debuten

Det kanske inte är som att vara med under Frank Sinatras scendebut, se Monets första fullbordade målning eller bevittna urpremiären av Hamlet.
Men ändå:
Nog känns det väldigt speciellt att få uppleva kvällen när Connor McDavid spelar sin allra första NHL-match.
Den äger rum i Scottrade Center i St. Louis, där Blues tar emot den 18-årige superrookiens Edmonton Oilers, och jag tror vi som tittar kommer ett minnas denna happening under resten av våra liv som hockeyfans.
Inte för att han nödvändigtvis gör braksuccé direkt – det är att begära mycket av en 18-årig valp som inför detta avgörande kapitel i karriären har förväntningar och krav på sig som bara marginellt skiljer sig från de som Eisenhower levde med dygnen innan han iscensatte D-Day.
Men det är alldeles oavsett den riktiga starten på vad som nästan garanterat kommer bli en av de stora NHL-karriärerna.
Jag har noterat att somliga redan är less på hypen och stönar irriterat över att den unge gossen föräras så storvulna superlativer och…ja, i någon mån kan jag ju förstå det.
Här borta går proportionerna lätt förlorade och det är ibland svårt att frigöra sig från känslan att ligan är med och eldar på i haussen av strikt kommersiella skäl.
Dessutom har vi sett andra unga supernovor slockna innan de en hunnit tändas – inte sällan på grund av överdrivna förväntningar.
Men McDavid är helt uppenbart ett löfte av helt andra dimensioner än Taylor Hall och Nathan MacKinnon och alla andra uppskrivna kids som klivit ut i rampljuset det senaste decenniet och jag kan samtidigt tycka det är lite småsint att sitta och sura motsträvigt in the face of gudabenådad talang.
Livet blir, kan jag avslöja, mycket roligare om man är lite storögd och lättimponerad och positiv.
Så cheer up nu, ni som gjort en grej av att inte hoppa upp på the bandwagon.
Det här är en stor kväll.
* * *
Bloggen har också förväntningar på sig, känner han..
Det gäller att undvika en sophmore slump så här under säsongens andra korresoffan-session.
Eller kanske snarare tvärtom:
Det gäller att han kammar till sig och undviker att göra fler självmål av samma sort som igår.
Därför har jag hela eftermiddagen suttit i soffan och stirrat ner i golvet som en Henrik Lundqvist inför Game 7-draman, stum och okontaktbar.
Nä, nu ljög jag nåt fruktansvärt.
Jag har producerat material åt den NHL-bibel Sportbladet ger ut om några veckor, men likafullt:
Ikväll ska fingrarna landa på rätt knappar.
* * *
Redan timmen innan puckdrop i St Louis – ja, nu direkt, klockan 01 i Sverige – ser vi en annan jävligt spännande debut i First Niagara Center.
Om Connor McDavid är den nye Gretzky – vilket han inte är, men ibland måste man få ta ut svängarna för att driva hem en poäng – är Jack Eichel hans Mark Messier, om än i ett annat lag.
Han har redan i denna späda ålder en pondus som påminner om den de allra största ledargestalterna brukar utstråla, det kändes tydligt när vi mötte honom i samband med en av finalerna i Chicago i våras.
Så det finns definitivt fog för den iver vi i flera dygn kunnat läsa av hos Kometen – kommentatorsspårets särskilde Buffalo-ambassadör.
* * *
Jag får nog hålla med Ångestpåsen, vad vore NHL utan public enemies som Lucic?
Det är ju bland annat för att den väcker så starka känslor den här ligan är så oemotståndlig.
* * *
Hemmaspelarna i St. Louis tänker förstås inte stå och titta imponerat på Wonderkid McDavid ikväll.
– Alla som kommer in i den här ligan måste ”prove themselves”. Han är omhuldad och såklart väldigt bra, men vi som varit här ett tag känner ju att vi etablerat oss själva och förtjänar respekt, säger till exempel Kevin Shattenkirk med ett tonfall som indikerar att han har ett varmt välkomnande på lut.
Ja, jag kan ju bara tänka mig själv.
Om Expressen skickade hit en tonåring om vilken det sades att han är den största hockeyskribent-talangen sedan, tja, Peter Wennman, så skulle ju inte direkt gå och hämta kaffe åt honom under debutmatchen.
Jag skulle dribbla bort honom i Gardens korridorer så han hamnade vid ståndet på åttonde avenyn där de säljer rostade kastanjer istället för på pressläktaren.
* * *
Apropå Ångestpåsen:
Varför måste det dröja ända till lördag innan vi får se blivande mästarna för första gången?
* * *
Jag har flera gånger under det här introt skrivit David McConnor istället för Connor McDavid – men dessbättre upptäckt och kunnat korrigera (tror jag…).
Undras hur länge det dröjer innan jag stressar in den fadäsen i något referat och får löpa gatlopp dagen efter…
* * *
Zdeno Chara missar premiären på grund av skada och som åtskilliga uppmärksammat under dagen ser Bostons backuppsättning i hans frånvaro milt sagt beskedlig ut.
Vad har du gjort, Sweeney?
* * *
Det har varit kvalmigt i Manhattan-lyan idag med, men Papa Skåne-Jans fina råd fungerar fortfarande.
Ljuvligt sval kvällsluft strömmar in genom öppna fönster lagom till första nedsläpp.
* * *
Det är inte bara Edmonton och Buffalo som kittlar, jag är nyfiken på samtliga lag som begår premiär ikväll – fan, bara Dallas! Och Nashville! – så svårartad risk för zapp-kaos föreligger.
Men vi börjar med fokus på Sabres fight mot Senators, ok?